Aftonbladet – 30 september 1853, sida 3

likt och oemotständligt ledas till alsigtsfri odling ali. konst elier vetenskap, och dessa behöfva ej intrycket ; och lyfiningen af en lagerfest; det större. antulet ä äter, som ej inom sig känner en sädan bestämd kallelse af naturen, kan ej af lagerfesten emöttäga än1 nat intryck, än att tetulligen fygtigt och öfvergående: I Man behöfver endast rädfråga ertarenbeten från en tid då promotionen ännu hade nägot större betydelse;l. än den numera kan äga. Man firade då lagerfesten k med stor hjertlighet och gamman, man kände sig i hög grad lycklig och upprymd, man tilldrog allt fa-!y stare det brödraband, som blifvit under studietiden ach på kandidatmötena knutet under det trefligaste I d umgänge af bäde allvarlig och skämtsam natur; man öfverenskom att föreningsbandet ej skulle lösas af nä-7 gra framiida förbällanden, ej af atstäridet mellan vi-!T stelseorter och olika verkniogskretsar; man utsatte 6å tid efter sina år, på hvilken samtliga bröderna, som 4onu då lefde (och det mäste efter naturens ordving sara de allra flesta) skulle sammanträfta vid det gamla lärosätet, der den glada, oförgätliga lagerfesten stätt, och detta möte skulle blifva en lika berrlig stund, som den dag, promotionsdagen, då beslutet derom fattades. Tiden och dagen kom, men knappast en tredjedel af kontrabenterna infunno sig; med någon uvdran öfver promotionskamraternas fätalighet, skakade man emellertid vänligt hvarandras händer, ehuru man redan ru var nägot främmande för hvarandra; man fägnade sig öfver, att än en gäng hafva fött se hvarandra, man erfor med vanlig uppmärksamhet och deltagande hvarandras olika öden, ställningar och intressen, men man kom sig ej för med att berama nägot nytt möte för framtiden. Kranssroa voro redan vissnade och bela lagerfesten ett förbleknadt minne; men den större eller miadre bildning och skicklighet, som fliten beredt och diplomet bevittnade, hade hvar och en under tiden gjort sig till godo och derigerom gsgåat sig sjelf och samhället. Men man må gerna medgifva att promotionen är en vacker fest, och hvar och en säge den gerna, om nan blott, bäde egentligt och figurligt taladt, bade den för något bättre pris än nu är fallet. Men den kostar verkligen mera än den smakar: Det väsentligaste gravamen mot densamma är, att den störer studiernas jemna gång, bvilket för flere är sedan blifvit grundligt och ovedersägligen bevisadt. Bland den mängd studerande, som på så olika tid snkommna frän elementarlärorerken för att vid universitetet börja sin gradualkurs, kan etdast för nägra få den bestämda promotionstiden vara afpassad för fullbordan af den studiikurs, som bör föregå promotionen. För de flesta mäste tiden falla sig antinger för läng eller för kort, hvilket medför stor olägenhet och skada. Förefaller tiden för kort, sä besluter man ett af de tu: antingen att ej deraf läta sig afskräckas, utan försöka hinna fram till den bestämda promotionen, hvilket beslut verkar öfveransträngning eller slarf, eller öckså beslutar man att dröja med examen till, nästföljande promotion, och ett sädant beslat mäste hafva till följd, att några få, som äga större tiflighet och ärelust, antingen under tiden förvärfva större kunskaper, än de frän början tillämnat (hvilket är ett prisvärdt resultat) eller ock göra sin examen på mellantiden (hvilket ocksä är en god sak), men att större Jelen, som känner sin arbetsifver svalna, hängifver sig till eb maklighet, som effer ännu trenne är icke lemnar vackrare examensresultat, än som inom en kortare tid skulle kunnat vinnas. Här kunna promotionsfestens vänner invända, hvad vi ocksä sjelfva nyss omnämt, att en filosofie studiosus är oför hindrad att nästan när som helst mellan promotionerna aflägga sin kandidatexamen. Men erfarenbeten har vittnat, att denna rättighet icke begagnats af flertalet, (ty de flesta filosofiekandidstexamina ha in träffat under året eller kanske rättare halfåret före en promotion) och sannolikt kommer den icke heller att begagnas, så länge promotionsfesten finnes till. För dem, som något uppmärksammare betrakta saken, visar sig derjemte tydligt nog, att promotionen rent af förhindrat examen för mängen, som företrädesvis kunnat gagna med sitt diplom och sina kunskaper. Mäpngen med större förmäga, liflighet och ärelust har blifvit ett offer för en temligen förlätlig fäfänga, den promotionen väckt och underbläst, nemligen att utmärka sig med ett hedersrum vid det prunkande promotionstillfället. När en sädan märkt, att tiden till närmaste promotion för hans kurs varit för knapp, har han väntat till den närmaste derpä följande; och om under tiden yngre krafter, understödde af lifligare minne; en förmäga, som: gemenligen tidigt nog träder tillbaka för den större för ståndsmognaden, göra hans beräkning om hedersrum för den gången osäker, så dröjer han ännu ena promotion, och sä vidare, tills all täflan om det betygsantal, som berättigar till hedersrum och som så mycket beror af minnets liflighet och styrka, blir honom omöjligt, och sälunda all examen släs ur hägen. Om det vore skickligt, skulle det blifva lätt att upprätta en förteckning öfver utmärkt skickliga studerande, dem universitetet och fäådernesiandet på detta sätt förlorat. Men ej blott för den studerande ungdomen medförer promotionsakten olägenheter, äfven för de akademiska lärarne yppa sig sädana. Detta inträffar just under halfåret närmast en promotion. Hittills bar filos. fakulteten gemenligen besvärats af ansökningar om förlängd examenstid, så snart en promotion tillstundat, emedan, säsom i allting ofta händer, ep mängd missräknat sig på tiden för att, säsom det kallas, hinna fram. Sädant har här för hvarje gång gifvit anledning till nytt besvär med rädplägningar, hemställanden, tilloch afstyrkanden o. m.s. Denna olägenhet har likväl varit dräglig och kan äfven för framtiden förebyggas. Ty — om blott den akademiska styrelsen visar energi och fasthet, och icke ändrar sitt en gång, rörande examenstiden, fattade och i lag uttryckta beslut, sä skola alla dylika sollicitationer af sig sjelfva upphöra. Men en olägenhet äterstår, som svårligen nägonsin skall blifva undanröjd, och den synes vara oskiljaktigt sammanvuxen med sjelfva promotionsakten. Vi mena detträngmäl, som uppkommer genom den naturliga vänlighet och bumanitet, som bestämmer hvarje akademisk lärare, huru rättskaftens och sträng han än må vara, att rätta sig efter hvarje, genom minskning på tiden i förlä genhet råkad examinands behof och önskan, så vidt sädant, med uppoffring af enskild beqvämlighet, kar ske intra legem., Vi antaga, att lagens föreskrift strängt respekteras, att t. ex. examenstiden icke till nägon endas förmän utsträckes utöfver den stadgade, så att den behöriga tiden för disputationsprotvens afläggande iakttages: men saken är ej hjelpt dermed. Iagen eximinator kan genom nägot maktspråk förekomma, att ej de, för hvilka tentamen och examen äterstä, samtligen i det längsta begagna den af lagen förlänta testamensoch examenstiden; och detsamma gäller om dispuiationsperioden. Häraf kan ej annat län en stor trängsel uppkomma. Examinatorerne kunna visserligen icke tillförbindas att göra mera än de hinpa, men de anstränga sig så mycket som möjligt, lämpa sig sä vidt ske kan efter examinandens behof, så att, hvad på dem ankommer, ej mätte möta nägot hinder för uppnäende af det mål, hvartill de sträfva, inom den tid, som erfordras af deras ekonomiska ställning. Deraf brådska och slarf. Tentamina och examina tränga hvarandra. Disputationer pägå ofta ilera på samma dag och timme. De disputerande få ondt om vederbörliga censorer öfver arbetet, ondt om cen-Isorer öfver försvaret och — ondt om ähörare i allmänhet. Man kan resonnerivgsvis tilläfventyrs framIkomma med ätskilliga förslag till afbjelpande af deita -l onda, men i verkligheten finnes intet botemedel. Det sista man mot promotionen kan anföra, är visst det minst vigtiga, men förtjenar dock utan tvifvel att blifva nämndt. Vi mena kostnaden, penning;lutgiften. Den kan visserligen inskränkas, men äfven en inskränkt kostnad synes obefogad, dä den, blott för en ceremoni, bestrides at unga män, af hvilka endast det mindre antalet eger enskild förmögenhet och de flesta under sin studiitid subsisterat på konditioner och mänga ätnjutit stipendier, som äro stiftade r för belt annat ändamöl än att tsgas i beräkning för 1 Iså onödiga utgifter. som dem för en promotion.