Aftonbladet – 30 september 1853, sida 2

Trettonde delen. I Kar. I sitt arbete om prestaembetet försvarar S:t Chrysostomus sveket, om det sker i god afsigt, med många exempel ur skriften; och han slutar sin första bok med den försäkran att det ofta är nödvändigt, och att det kan vara ganska fördelaktigt; och han börjar sin andra bok med att säga att det icke borde kallas svek utan tillbörlig grannlagenhet. Tillbörlig grannlagenhet föranlät mig derföre att tillgripa de. oskyldiga konstgrepp gerom hvilka jag nu sökte att stämma min omisstänksamma familj till förmån för mitt förslag. Och jag gjorde början med Roland. Jag förmådde honom lätt att läea några af de med tjusande beskrifningar på det australiska lifvet uppfyllda böcker, hvilka Trevanion hade skickat mig; och desra ordinationer hade ett så lyckligt inflytande på hans egen äfventyrslystna smak och den fria, halfvilda man som stark och mäktig låg på bottnen af hans soldatnatur, att han sjelf syntes så godt som uppegg2 mitt eget eldiga begär — suckade, såsom dea af bekymmer nedtryckte Trevation hade gjort, öfver att shan icke var vid min ålders, och underblåste på detta sätt välvilligt den låga som förtärde mig. Så attjag slutligen, då vi en dag vandrade öfver de vil