Aftonbladet – 30 september 1853, sida 2

gifva sig ut i verlden! Men det smärtsammaste steget på vägen är det medelst hvilket vi öfverstiga ett älskadt hems tröskel, Huru — ack ja, huru! Nej Blanche, du kan icke följa med mig i dag; jag skall gå bort på flera timmar, så att det blir sent inpan jag kommer hem. Hem ! ordet nästan qväfde mig! Juba slokar missnöjd tillbaka till sin unga matmoder; Blanche blickar sorgset på mig från sin favorithöjd, och de blommor hon plockat falla vårdslösade ur hennes korg. Jag hör min mors röst sakta sjungande der hon gitter och arbetar vid sitt öppna fönster. Huru — ack ja, huru !