Aftonbladet – 30 september 1853, sida 2

varande kan verkställas, hemta något stöd af H. M. Konungens afskedstal : till rikets sist församlade ständer. Men utom det att i detta tal icke förekommer ett enda ord som kan tydas i den meningen, faller det af sig sjelf att. de helsningsoch afskedseller andra komplimentstal, hvarmed konungen tilltalar ständerna, eller de genom siva talmän Konungen, ingalunda äro så beskaffade statshandlingar, som kunna anses innefatta några gällande b-slut. Detta försök att komma ifrån saken, i; således helt och hållet oanvändbart. Detskulle eljest för de ansvariga statsråderne vara ganska bra, om Konungen i dylika tal kunde meddela sina beslut, utan nägon kontrasignant och utan något ansvar för rådgifvarne, hvilkas tankar hos oss aldrig, åtminstone icke officielt, inhemtss öfver sådana tal innan de hållas. Slutligen få vi i sammanhang härmed äfven bemöta ett af Svenska Tidningen i dag gjordi nkast att det af de konservativa så varmt förordade uppskofvets icke bereder någon shögre inkomst ät räntetagare, emedan alla förutvarande indelningshafvare äro lagligen berättigade att enligt sina fullmakter på förut öfligt sätt uppbära sina löner, derest de icke villie sjelfva godvilligt ingå på förändringen. Värt svar derpå är i korthet detta, att utom det man kan tänka sig, att en eller annan bland de förra indelningshafvarne af bilighetskänsla gått in på förändringen, i fal tillfälle dertill beredts genom utfärdande af författning i ämnet, är det ju klart, att all: efteråt utnämnde indelningshafvare, som nu ander tiden äro i åtnjutande af samma rätt att preja på naturalevereringarne som de förra indelningshafvarne, tillgodonjuta en sådan rätt . uppenbar strid emot statsmakternas beslut, just emedan detsamma ej blifvit till verkstäligbet befordradt. Derjemte afser reformen cke blott räntor och tiondeanslag indelta åt :mbetsoch tjenstemän, utan äfven dem till sallmänna verk och inrättningar, kyrkor och fromma stiftelser, m. fl. dessa indelningar erfordrades inga nya fullmakter, innan reformen kunde utföras. Att de skattdragande betungas med bördor rån hvilka de borde varit befriade, är af allt detta klart, och inga sofismer förmå att vederägga det. Och nu hafva vi för denna gången ingenling annat att tillägga, än en förundran deröfver, att vederbörande kunna finna med gin värdighet förenligt, att till deras försvar författare uppträda i det halfofficiella bladet, hvilka väl ega förmåga att utfara i hvarjebanda otidigheter emot A. B., men för öfrigt sköts försvaret, hvad sjeliva saken vidkommer, sö lla, att den, nog dålig i sig sjelf, derigenom framträder i en ännu sämre skepelse, hvilket allt verkar komprometterande ej blott för den eller den finansministern, utan äfven i siste nand kan mera allmänt drabba styrelsens movaliska anseende på ett sätt gom borde undvikas. : ARRETETRIDASRT SVARA 0