Aftonbladet – 30 september 1853, sida 2

också icke om ett dessa frågor omfattande försleg, utan yttras i propositionens början, att Kong!. Maj:t framställde de förslag, hvilka Kgl. Maj:t i berörde afseenden (ofvannämnde 3:ne hufvudmännen) anser lämpliga :och af behofvet påkalladen. ; . ; e Då man nu tager i betraktande, att Kongl. Maj:t, som i Il:sta punkten af -propositionen föreslagit, att frågan om grundräntornas förenkling skulle vid en. påföljande riksdag åter komma under behandling, utan att med ett ord antyda att förslaget i 2:dra punkten icke kunde utföras annorledes än i sammanhang med det i den 1:sta, till ständernas omedelbara antagande vid sista riksdag icke endast öfverlemnat 2:dra punktens förslag, utan ock begärt. att ständerna, på sätt här ofvan upptagits, skulle anordna de medel som för törslagets utförande till en början voro behöfliga, samt Kongl. Maj:t dervid uttryckligen talat om hvad som nun, d. v. 8. vid förra riksdagen, för detta ändamål behöfde anvisasn; kan deraf icke dragas någon annan slutsats, in att 2:dra punktens förslag var oberoende af det definitiva antagandet a? det endast till sin hufvudpriacip framställda och för öfrigt uppskjutna förslaget i 1:sta punkten; Om utförandet af 2:dra punktens : förslag varit beroende af 1:sta punktens, hade Kongl. Maj:t icke på sätt som skett kunnat begära medel till reformens utförande de första åren efter förändringen, och icke heller kunnat tala om hvad som vid sista riksdag behöfde å stat anvisas för samma reform; ty dertill hade i så fall då icke erfordrats en enda skilling. Allt detta är så klart, att det icke kan falla någon annan än den healfofficiella tidningen och hans förstockade insändare in, att eng våga påstå motsatsen. I fall hr Gripenstedt, som kontrasignerat den kongl. propositionen, iom sig hyst någon annan mening, så har sådant åtminstone icke i propositionen blifvit uttryckt, och någon emot ordalagen stridande :olkning kan icke nu efteråt antagas för giltig. Emelian 2:dra och 3:dje punkten i propositionen finnes icke heller tecken till nåzot poskiljaktigt sammanhang. Förändringen : grunderna för markegångssättningen kunde antagas, äfven om båda de andra punkterna ogillats. ; Medelmarkegångspriset för 10 år å räntor och tionde, som enbgt 2:dra punktens förslag skulle komma att lösas med penningar, kan naturligtvis icke bestämmas efter de nya grunderna för markegångzprisens bestämmande; enär bär är fråga om förflutna tio års markezgängspris, bestämda enligt gamla författninzarne. All tydning i motsatt riktning är gripen ur luften. j Om Svenska Tidningens insändare, gom yttrar sig med en så afgörande ton och som är så rik på bittra utfall mot Aftonbladet, ej blott emot den nya redaktionen utan äfven emot den gamla, i stället att slå ikring sig med tomma och osammanhängande fraser för att bevssa det oskiljaktiga sammanhangets vid verkställigheten af omförmälde trenne förslag, hade genomiäst förslagen äfvensom stäniernas besiut derom, skulle .han hafva kommit. till eit helt annat resultat. Om han äfven genomögnat början af Kongl. Maj:ts proposition, skulle han deraf också kunnat inremta, att sedan Kongl. Mej:t vid 1847 och 1848 ärens riksdag i sammanbang med den itora frågan om skatteförenklingen och isamna proposition till ständerna framställt särskilda förslag om t. ex. ordningen och sättet ör vinnande af skattemannarätt till kronousthåll m, fl. hemman och lägenbeter, samt ständerna, som ej biföllo förslaget om skateförenklingen, deremot lemnat bifall till beförde i sammanhang dermed framställda anIra förslag, blefvo dock då dessa genast till rerkställighet befordrade, och Kongl. Maj:t yttrar derom sjelf i: meranämnde proposition sid sista riksdag att sde utaf Rikets Ständer sålunda uti särskilda, med den allmänna fråzan om skattereglering sammanhängande, ämen fattade, af Kongl. Maj:ts nådiga framställning föranledda besluts, blifvit genom selermera af Kongl. Maj:t meddelade nödiga föreskrifter till verkställighet befordrade. Då de faktiska omständigheterna äro af föenämnde beskaffenhet, lönar det icke mödan utt försöka, på sätt den konservativa tidvingen och dess insändare göra, blanda bort saken med en haltlös advokatyr, som icke stödjer sig på de officiella handlingarne. Att åter, såsom äfven blifvit försökt, hemta något siöd för den underiåtna verkställigheten deraf, att det skulle medföra så stort besvär för tjenstemännen att uträkna de sista 10 årens medelmarkegångspris å de nuvarande många räntepersedlarne och att det derföre vore bättre att uppskjuta uträkningen till dess örslaget n:o 1 om grundräntornas förenkling olifvit utfördt, är ett helt och hållet orimligt örsök, då ingen af statsmakterna vid sitt besJut i frågan afsett en dylik minskning i bevär. Dessutom kan häremot äfven anmärvas, att nfräkningen af medelpriset på de så frigt framhållna många småpersedlarne medör minsta mödan; ty å dem äro markegångsriserna nästan stationära: Det är på de s. . hufvudpersedlarne, synnerligast spanmålen om priserna fluktuera samt under dyra är tiga tll den för ränteoch tiondegifvarne så nycket betungande höjden, hvarpå de sedare åren lemnat så klara exempel. Den konservativa tidningens issändare vill fven för sitt påstående att ifrågavarande af våda statsmakterna fattade beslut icke för närskitet NN nderverk och riddareäfventyr, hade qvarlemFST. oo GA ÅA ONE FRIN åå AN lem