Aftonbladet – 28 september 1853, sida 3

egentligen är vägen till förmögenhet — kan ni säga mig någon utväg genom hvilken man kan undgå dessa eviga böcker, detta andliga urverk och denna kroppsliga sömnsjuka. Hvar kan denna passion för lif, som brusar genom mina ådror, finna något aflopp? Hvad kunna dessa fasta lemmar och detta breda bröst blifva af värde och betydenhet? Jag vet hvad som bor inom mig; jag vet att jag besitter de egenskaper som böra leda fasta lemmar och bredt bröst. Jag eger en smula klart sundt förstånd, en smula. raskhet. och skarpsinne, en smula nöje af faran, en smula styrka att bära bekymmer — egenskaper, för hvilka jag tackar Gud, ty de äro goda och nyttiga egenskaper i det enskilda lifvet. Men på menniskörnas stora tummelplats, på lyckans marknad, äro de icke der flocci, nauci, nihili? Med ett ord, min bästa sir och vän, i denna tknanpackade gamla verld finnes icke mer samma utrymme som våra förfäder hade att röra sig på och knuffas med sina grannar. Nej, vi måste sitta ned som skolpojkar på sin bänk och arbeta igenom vårt föresatta pensum, med böjda ryggar och värkande fingrar. Det har funnits en herdeålder, en jagtålder och en kämpaålder. Nu ha vi kommit till stiliasittandets ålder. De som kunna sitta längst vinna alltiog: spensliga, fina menniskor, med händer jemt upp så starka att de förmå handtera pennan, ögon så förmörkade af midnattslampan, att de icke finna någon glädje i den vänliga solen (som löckar rug ut på fälten, så som lifvet drager till sig det lifvande) och matsmältningsorganer så utnötta och försvagade genom hjernans oupphörliga gisslande. I sanning, om detta skall vara andens välde, är det fåfängt att gräma sig och spjerna emot udden; men är det sannt att all den förmåga till handling, som finnes inom mig, icke har något värdelOm jag vore: rik, och lycklig i mitt sinne och i mina förhållanden, godt och väl; jag skulle skjuta, jaga, bruka jorden, resa; Djuta lifvet och sarga mina fingrar på ärelystnaden, Om jeg vore så fattig och så anspråkslöst uppfostrad att jag kunde blifva skogvaktare eller jagtdräng såsom fattiga gentlemän fordom, godt och väl äfven-då; jag skulle uttömma denna min oroliga liflighet uti nattbga strider med tjufskyttar och språng öfver dubbla grafvar och stenmurar, Om jag vore