Aftonbladet – 27 september 1853, sida 3

skrifva resultaterna af deras öfverläggning; ty de hade sammanträffat till stor rädplägning för att göra ett öfverslag af deras sammanagda tillgångar — afgöra huru mycket som skulle anslås till den gemensamma fonden och läggas å sido för civillistan, och huru mycket som skulle afsättas tillen amortissementsfond. Nu hade min mor, såsom en sann qvinna, sin qvinliga böjelse att lysa på sitt eget stilla sätt — ait visa en förnäm hållning i grannskapets ögon — att se det hennes sixpence icke blott gagnade så vidt de kunde, utan ait, i det de gagnade, de skulle sprida en mild men imponersnde glans — visserligen icke något prunkande sken — någon häpnadsväckande norrskensblixt, hvilket knappast ligger inom sixpences anspråkslösa och saktmodiga anlag — men en skymt af mildt och välgörande ljus, just för att visa hvar en gixpence funnits och gifva er tid att säga Se der,, nnan Mörkrets kiftar den uppslukar., Efter hvad jag vid ett föregående tillfälle naft anledning nämna för lägaren hade vi allid intagit en mycket aktningsvärd position i srannskapet kring det fyrkantiga tegelhuset; vi hade varit så umgängramma som min farz vanor kunde tillåta; gifvit våra små tåpartier och då och då en middag; och, utan att försöka täfla med våra rikare umgängesvänner, nade der alltid i min mors hushåll förefunnits en så utsökt nätthet, en så mörklig ordning, en så välbetänkt tillställning, korteligen alla 2n välanvänd gixpences medfödda egenskaper, att det icke fanns en gammal dame på sju nils omkrets kring vårt hem, hvilken icke erkände våra tåpartier sågom fullkomliga; och den lysande mrs Rollich, som gaf fyratio suinger om året åt en kokerska och hushålerska af profession, brukade reguliert, hvarje säng vi spisade middag på Rollicks Hall; yttra värs öfver bordet till min mor (som dervid odnade ända upp till örone5) några ursäkter ör krusbärsgelen. Det är visserligen sannt, tt då min mor på hemvägen erinrade om lenna smickrande och fina artighet i en ton