Aftonbladet – 27 september 1853, sida 3

1 denna anmärkning trott oss böra gifva honom 1 en anledning, att i det utlofvade tredje häftet (gifva ät desz besvarande den vigt sor vederbör och som han omöjligt kan misskänna. 3 Ty det är klert såsom ett axiom, att om Iman också obetingadt ville antaga hela för,slaget såsom det bästa som kunde frametällas, nen det på förhand kan af en hvar intl ses, att det icke stär till att genomdrifva det förutnämnda dervid fästade vilkoret, så tjenar -I den delen deraf, som beträffar ssättet och xmed-lens, och som förf. sjelf anser för en bufvudeak, till ingenting, åtminstone så till vida, som titeln derå: Nu eiler aldrigs tydligt uttrycker den meningen, att det är beräknadt att genomföras vid nu instundande riksdag. Men låt vara äfven, att vi äro för klen:Jtrogne, hvilket skulle vara ett nöje att få sc -Ibevisadt, och att det lät sig göra denua gån;Igen att använda bränvinsbeskattningen sisom ersättning för tullnedsätiningen, till fyilnad : Iden deraf beräknade inkomsten — viupprepa at: -Idet skulie vara oas ganska kärt att förnimme ; lett så sällspordt prof af moderation och hushållning från statsmakternas -sida; — så gäller detta dock blott för en riksdsg. Om tre år kommer samma vilkor ånyo i fråga. Andamålet med den höga bränvinsskatten är ju att minska bränvinssupandet. Lyckas detta, så blir mindre bränvin tilverkadt och skatte: aftager i mån deref. i . . Denna titlgång blir således alltia underkeIstad äfventyr och ovisshet. Men ifråga om 2 Jtullsystem synes det betänkligt att göra grut Iden för detsamma beroende af så tillföliigs omständigheter, som den vi nyss påpekat; och vid närmare påseende torde det icke helle visa sig behöfligt. Detta leder 0283 in på der andra väsendtliga anmärkningen mot förslaget. Det bör ännu en gång upprepas att det ä långt ifråa oss att ogilia brochyrens hufvudsyfie, att erhålla fullkomlig befrielse från tull afgifter. för de allraflesta af de artiklar fört. uppräknat. Men. lika uppriktigt som vi instämma i teorien, lika litet kunne vi i fråg: om den praktisks möjligheten deruti se myc ket mera än en önskan, utan garanti för fram. gången. Vi hafve redan i det föregående an märkt den olika ställning hvaruti konsumenternas intresse befinner: sig till koalitionen af possessionatintresset och skattkammarelystnaden efter högsta röjliga inkomster här, emo i England, der manufakturister, handlande och städernes betolkning i allmänhet, jemte de fric dagsverksarbetarne på landet och deras målsmän tillsammans bilda en makt, som både : nummertal öfverstiger de egentliga landtmännens och genom sin andel i parlamentsvalex kunnat åstadkomma en nog respektabel röststyrka för ati tillvinna sig gehör. Iatillce:s författaren kan inför allmänheten ådagalögge. på hvad sätt han anser en gå radikal förändring som den föreslagna, kunna inom vår nuvarande ständsrepresentation tillvägabringas, frukta vi säledes, att man här måste tillämpa det franska ordspråket: le mieux est Vennemi du bien. Det är icke anledning att uppgifva hoppet, att ett rättvist och billigt afseende på den fattigares rätt att ej skatta för högt för sina nödvändighetsvaror, må kunna förmå possessionatintresset att icke eadast och allenast se på egen fördel, utan äiven på det allmännas; och i detta afseende bör skriften Nu eller aldrigs kunna blifva af raycken aytta; men med hänsyn till förbållanderna synes det dock både för sakens framgång och i fitancielt afseende statsklokt och nödvändigt att nöja sig med något mindre: äa författaren yrkat, för att ej sätta det hela på spel. Härigenom skulle då på samma gång vinnas den fördelen, att en större tillförsel till en stor del ersatte den minskning i tullinkomst som visar sig på papperet, om man beräknar importq vantiteterna oförändrade. Förvatt närmare förtydliga vår mening härom genom dess tillämpning i sak på nägra ar de i förslaget upptagna artiklar, välja vi exempelvis artikeln smör. Förf. har sjelf på sidan 23 erinrat derom, att af denna vara, msdar konventionen med Ryssland om half tull pi finska varor räckte, infördes årligen ett belop; af 70,000 lispund, hvilket, efter åaättande aj. den är 1845 inträdande höga tullen af 2 rd : 24sk. banko lispundet, nedföll på en gång till 1135 lispund och år 1846 ytterligare til: blott 146 lispund. Om nu tullen, istället at:; från det nuvarande beloppet af 1 rdr 16 sk! banko lispundet (utom konvoj och tolag) all-! deles afskaffas, ehuru önskligt detta i sig sjelt! kunde vara, nedsattes till 20 ek. banko lis I pundet eller 1 skillipg skålpundet, som än-; j t L dock utgjorde öfver 6 procent på en af de första. nödvändighetsvaror, gå skulle troliger det förra importbeloppet äterkomma, och staten hade då på denna artikel 29,166 rår 32 skillingar, utan att dock denna tullafgiftå ena sidan vore egentligen tryckande eller landtmannaintresset vid riksdagen hade något annat skäll: än blotta egennyttans att ställa emot reformen. enär statens inkomst genom nedsättninger blefve ökad. Samma är förhållandet med kött och fläsk; angående ost har förf. sjelf iakttagit hvad vi förorda. Beträffande artiklarne ul ; och lin instämma vi deri, atttullen helst borde i borttagas heit och hållet; emellertid vore redan 4 mycket vuanet om för artikeln ull, al tull if ställdes lika, till 2 sk. banko skålpundet, hvilket bibehöll en inkomst af 91,000 rdr banko. :e I afseende på denna artikel är dessutom attg märka, att en stor del af arbetsfolket på lank det bär vadmal, produceradt af inhemsk ull; I de grofva klädena af jutsk och isländsk ull lt ER ANTENNER LITT IPRESFOTIDENDGSNTSLER Af 6 vänn EDA 20 bä AR ön sa SA on sr rna skrifva resultaterna af deras öfverläggning; ty : de hade sammanträffat till stor rädplägning I för att göra ett öfverslag af deras samman:; lagda tillgångar — afgöra huru mycket som! skulle anslås till den gemensamma fonden och i 1 lnsmgar I sidan fm minillinstanmn mm hasmaa anal ad