Aftonbladet – 24 september 1853, sida 3

j män blott: ihägkomma att hufvudsakligaste motivet för skrånas upphäfvande och i viss mån näringsfrihetens införande 1846 var den vid slla vära riksdagar allt: sedan det-nya statsskickets införande 1809 mer och mindre kraftigt uttalade grundsenningen: fri dispositionsrätt öfver egen ärbetsförmåga är en medfödd naturlig rättighet. G Dä det är en oförneklig rätt att fritt och efter eget behag få-räda öfver egen arbetsförmäga och då det! mäste anses: rättvist att bvar och en fär efter bätsta förmåga använda sitt hufvud och Fios8 armar till ar bete för sin utkomst -oeh sin förkofren; borde väll deraf äfven följa rättigheten att sjelf efter eget skön få välja mellan att arbeta ensam eller i gemenskap med andra; äfvensom att hvar och en borde få förena sinaarbetsmedel med en anbans för att sålunda kunna ästadkomma en verksamhet, som är för stor för de enskilda förmägorna hvar för sig. Detta gäller ju sätom regel för större företag, som kunna befrämjas genom bolag enligt aktielagen. Hvarföre skola icke de mindre kapitalerna och förmågorna för sin verksamhet, der de finna sädant nödigt, äfven få förena sig? k , Dä man således ej kan annat än antaga att det är lika billigt och rättvist att arbetarne få ställa sig två, tre eller hura mänga som helst i samma rum och arbeta gemensamt, som det är billigt och rättvist att arbetarne ega rätt att ställa sig hvar för sig och arbeta särskildt, så kommer man till andra frå gan: Kan det medföra skada om arbetarne få bifall till sin billiga begäran om -associationsrätt? Man kan vara förvissad, att det är just vid denna punkt som arbetarnes vedersakare skola använda sina kraftigaste ansträngningar. De hafva svärt att förneka billigheten af en medfödd naturlig rättighet, men de skola i stället frammana spöken på ljusa dagen och i perspektiv visa vädor af så betänklig art, ati om man ville tro dem pä deras ord, man snart blefre färdig att gifva bäde rättvisa oeh billighet på båten blott för att:undvika de afskräckande farorna. Och dessa vädor, deskulle likväl icke uppstå hvarken för de gemensamt tillverkafde arbstarne sller för den förbrukande allmänheten, utan för de nu varande större näringsidkarne, som frukta nya konkurrenter i asrociationeraa. t Männe icke detta är en tom fruktan? Maästarne och de enskilda industriidkarne med egna större verkstäder hafva ju alltid stora företräden i den sammanhällning de med mera lätthet kunna gifva åt sina företag, än hvad som i de flesta tall blir förhällandet för associationerna. De förra kunna med fördel för sig använda andras arbete, dä associationerna blifva inskränkte tili sina egna delegares arbetsförmäga. Det är denna stora företrädesrätt som alltid skall ät de burskapsegande handtverkarne försäkra öfvertaget vid tillverkningen. Om man gör sig litet närmare reda för detta förhållande, sä skall troligen all fruktan för arbetarnes föreningar snart upphöra. De begära blott att till sin fördel fritt få arbeta med egna händer; mästarne ega till sin fördel rätt att fritt äfven använda andras. Lika litet som arbetarne kunna fordra förbud för mästarne att förena sina kapitaler i bolag för att med större kraft drifva tillverkningen, lika litet borde det falla möstarne in, om de ledas af rättrådigbet ochi billighetskänsla, att vilja bibehålla förbud för arbetarna att förena sina personliga arbetsförmägor. Deremot är fördelen för arbetarge af en sädan föreningsrätt obestridlig, och man mäste niedgifva att de äro lätt tillfredsställda, då de vid så mänga tillfällen och så bestämdt uttalat-sin erkänsla för den genom 1846 ärs författning visade omvårdnad om deras bä sta, ehuru denna författning förmenar derh föreningsrätten. ; De bästa kunderna, de som betala mest och förbruka mest, kunna arbetarne hu sällan erhålla, emedan för tillverkning af sådana varor, som de behöfva, fordras större krafter och större medel än en enskild arbetare vanligen kan ästadkommå. De blifva derigenom inskränkta till de enklare och mindre artiklarnes förfärdigande; de få ätnöja sig med att göra detl minst lönande arbetet. Nu har en arbetare, synnerligen af sädana yrken som erfordra nägot förlag, mycket svärt att grunda en sjelfstärdig och oberoende rörelse; verktygen blifva konom för dyra att anskaffa i fullständigt skick för blott eget behof; materialet kan han icke köpa annat än i ytterst små poster, hvarigenom han nödgas betala det mycket dyrare. Men i flera af dessa afseenden kunde hans ställning förändras, om han egde rätt att förena sig med andra. Af de små besparingarne kunde då bli en större summa; det gemen samma inköpet af material förskaftade honom billigare pris, då det kunde ske i större partier; de dyrare verktygen kunde begagnas af flera, och deras kostnad blefre sä fördelad, att hvar och en finge draga blott en liten del deraf. TIatet arbete, hvartill han egde skicklighet, behöfde då nödvändigt gå ho nöm förbi, Han hade vid den gemensamma verk-:. staden tillgång blide till material, till tullständiga: bend och spparater och äfren till beböflig arbetsstyrka. Då sälunda billighet och rättvisa tala för arbetarnes anspråk, — då dess beviljande icke kan medföra väda för nögon, icte ens för de burskapsegande handtverkarne, hvilkas företrädesrätt till arbetsförtjensticke räkar i någon fara, — då en stor och med hvar dag aktningsvärdare samhällsklass derigenom skulle befrias från en inskränkande undantagslag, som stör i strid med en naturlig näringsfribets fordringar, synes tiden vara inne att en sädan inskränkning borttages. Ena mängd falska föreställningar i fråga om ar betsrättens ordnande genom lagstiftningen äro af älder fastvuxns i menniskornas sinnen uti de länder, som utskiftat arbetet på den menskliga civilisationens fält ät klassfördelningar, hvilka genom privilegier och undanvtagslagar söndrats från hvarandra och från sam: hällets stora gemensamma intressen. Men med en stigande upplysning mäste den ena efter den andral af dessa falska föreställningar undanträngas af riktigare begrepp om sambällets och individens rätt och fördel, samt. om tillverkningens och förbrukningens aatur. Bland dem som synas numera böra vara för. sldrade och säledes böra lemna rum för en bättre uppfattning, är väl den äsigter, att de com blott spe xulera på förtjenst genom sitt eget arbete, skola vars beröfvade föreningsrätt, medan de äter, som hafva större kapitaler till sin disposition för att dermed tunna använda andras arbete, ega en sädan rätt, Kar ietta kallas jemlikhet inför lag? Det är denna jemlikhet, denna lika rättvisa emot de rika som emot de fattiga, hvilken fordrar att inga hinder skols uppställas för arbetarnes föreningarätt, i fall de vilja försna sig till arbete. 2 ONE Fpeevneesere Ny åsigt om Potatessjukan. Från London skrifves under den 12 Sep: tember: Herr Thornton J. Herapath, som drifver ett. betydligt jordbiuk i närheten e Bristol, har nyligen offentliggjort sina rön be!räffande potatessjukdermen, hvilka synas os: förtjena en synnerlig uppmärksamhet. Har