STOCKHO 1, den 24 September. Utrikes Korrespondens-artikel. Fr a Aftonbladets korrespondent.) ; Paris den 17 Sept. Czaret g vägran att gå in på de st Porten begärda — modifikationerna i bemedlingsmoten kaster t ,ss åter tillbaka i våra förra vilådigheter, Hvyilken attitud ämna de medlande maktör na att intaga? Sådan är frågan för dagen, ; ; Dei: ör icke lätt ali besvara den. De logi ska uf räkningarne hafca i denna orientaliska affär unnit sig så gäckadey att ingen mera kan I behålla någon synnerlig smak för ati spela profet. Mi ssräkningen går tillbaka ända till källan. Di: furst Menschikoff, på sätt man känner, kom 1 ör att åt Porten meddela Rysslands nya påståe nden, var det rimligt att hoppas att då dessa fordringar, icke mindre vigtiga genom sina I siomständigbeter än gerom hufvudsaken, rörde ett välde, hvars integritet och oberoende hafva blifvit en af europeiska statsrättens grund savser, skulle de i samma ögonblick föran ieda en europe ak envtäramighet, och att de fira vesterländska; storraakterna skulle säga till Porten: Alidenst und det hör träffar eller kan träffa er suveräni tet, så är det lika mycket vår angelägenhet , wom eder. Låtom oss tillsammans undersöka. och väga de ryska ferdripgarne, Låtom 0s3 se hvad deri kan vara billigt och aniaglig t, och låtom oss säga ifrån åt Ryssland hvad s 12 anse vara edra, våra och dess rättigheter., Det var i detta skick gom frågan erbjöd sig. Man borde då hafva rent och klart uppställt dea så ifrån förste, början Sålunda uppställd hacie hon uti tvifvelsysselsatt. verlden, men b.on hade ice stört och ofredat den. Då man tvärtom såg makterna Iöta frågan taga mer eller mindre lösa, ovissa, af alla di plomatiers korsande irådar förvirrade forraer, kunde man lätt förutse att hon skulle in trassla sig; hon har i detta fall gått län gre än man någonsin kunde föreställa sig. Folken, liksom individerna, försiika ofta att kämpa: mot följderna af grundsatse t, ar förhållånden, som de sjelfva hafva :astställt; men det är sällsynt att de göra c!et med framgång. i I Earopas närvarande ställning, såd.w den blifvit formad af de politiska tilldragel serna, finnes det rätteligen taladt ingen turkisk t-rysk fråga i allt hvad som rörer och hufvuditakiigen rörer Turkiet. Hvarje fråga af denna beskaffenhet är en occidentalisk fråga, en fråyra som på samza gång är oskiljaktig och på samma gång turkisk, österrikisk, preussisk, engelsk-och fransk. Hvarje gång en sådan fråga dyker upp och den icke genast ifrån början på detta sätt fattas och behandlas, blir den nödvändiga följden deraf en djup förvirriog för ögonblicket och för framtiden en ännu djupare förvirring för Europas Såsom saken för närvarande står anser man temligen allmänt att de medlande makterna icke hafva något auvnat alternativ än att tvinga Porten till att rent och ovilkorligt underteckna Wienernoten eller öfvergifva honom åt chancerne af ett krig med Ryssland, i det man tager sina försigtighetsmått mot detta sednare. Hvilket resultat!!! Det förestående sammanträdet mellan czaren och kejsaren af Österrike sysselsätter mycket sinnena; Frågan om spanmälstillgången fortfar att ingifva bekymmer. Regeringens åtgärder att nedtvinga brödpriserna under kursen, genom löfte till bagarne om att framdeles hållas skadeslösa af allmänna medel, möta ett starkt och allmänt ogillande. Då man lemnar det orientaliska dramat å sido inskränker sig vår politiska scen endast till lapprissaker. Man har i flera departementer just slutat valet af deputerade till den lagstiftande församlingen, Ingen menniska har brytt sig derom, Pressen fortfar att behandla de allmänna abstrakta frågorna, likt statsekonomi och sociala principer. Om den ryskt-turkiska stridigheten blir uppgjord i godo, ser jag intet enda ämne som tidningarne kunna slå sig på, utom den kinesiska revolutionen. Salongerna — jag talar icke om dem i Paris, ty de äro nu tomma, utan om dem som under dennå årstid bilda sig på åtskilliga punkter af Frankrike — salongerna tyckas oaktadt allt hvad man säger derona hafva föga roligt. Det faller genast i ögonen hvilket ofantligt tomrum uppstått genom försvinnandet af alla dessa pergonliga eller publika intressen alla dessa personliga eller publika detaljer, hvilka i sådan rikedom uppväxte ur det parlamentariska styrelseskicket. Alla dess rörelser af väntan, oro, ansträngning och intresse hade, -.ehvad man än må säga, sammansmält med våra seder, våra andliga behof, och ända hittills synes mig ingenting i stånd att tillfredsställande ersätta dem. Man hoppades för konversationens lif mycket af tribunens fall och pressens inskränkande. Om man finge tro vissa meuniskor, :skulle konversationssinnet vara på väg att äter väckas till lif. Men i alla händelser låter denna uppståndelse länge vänta på sig. Man röker mycket mer, men man konverserar mycket mindre.