Aftonbladet – 24 september 1853, sida 2

ST OS Landibruksmötet i Lidköping. Landtbruksundervisningen. Till landtbruksundervisningen räkna vi äfven den ambulatorieka, som utöfvas af de på rörlig fot varande agronomerne. Ehuru degze egentligen lemna biträde, råd och upplyaningar, utöfva de dock äfven ett slags lärareyrke, och det kan ej nekas att mången nyttig kunskap genom dem sprides bland der landtibrukande allmänheten. Namnen Stephens och Joknson skola icke förgätas at dem som tekna svenska landtbrukets historia, och de: var dessa båda mäns utmärkta praktiska skicklighet som tillvägabragte resultater, alltför ögonskenliga för att kunna förnekas och alitför gynnsamma för att icke locka till efterföljd. Länge var direktor Johnson ensam om sin befattnisg, men otillräckligheten af en enda perzon för ledandet af odlingar och ängsvattningar m. rä, inom ett land af det widsträckts omfång som värt, var alltför tydlig för att icke inses, och snart antogos flera agronomer, både för samma ändamål och för andra, hvaribland i första rummet fårskötseln, gamt sedermera för linets odiing och beredning. Så tillvexte småningom de så kallade agronomernag antal, af hvilka för närvarande 5 äro al staten antagna, hvarjemte 4 unge män äro sysselsatte såsom eiever och biträden åt 3:ne af agronomerne, för att utbilda sig i samma rikining. Vi betvifla ej att äfven för dessa full sysselsättning skall kunna beredas, och lan dtbruksmötet i Lidköping yttrade enhälligt dea Önskan att staten måtte kraftigt understödja deuaa lilla, men högst nyttiga kärntrupp, som går i spetsen för odlingsoch förbättringsföretagen, samt tillse att den vidmakthålles och ökas med nya kömper, i den mån behofvöt af dylikt biträde allmännare inses och tages i angpråk, Samma land tbruksmöte önskade äfven att en person måtte antagas, gom kunde lemna råd, upplysningar och biträde vid hornboskapens behandling och förädling, sarat inrättandet af mejerier och en väl ordnad mjölkhushållning med allt hvad dit hörer. Det vore önskligt om behofvet äfven i detta fell kunde tillfredsställas, liksom det skett för fårskötseln, helst hornboskapsskötseln är ännu vigtigare än den förra. Inga statsutgifter äro mera produktiva, än de som afse industriens utveckling, särdeles då de rigtas åt spridande af kunskap, och då behofvet af dylika agronormer är så allmänt insedt och förordadt både sf riksmöten och landtbruksmöten, synes ämaet vara af nog stor vigt för att deråt egna några korta betraktelser. Hvad har varit orsaken till anställandet af dylika agronomer? Helt enkelt det, att Jandimannen, för att verkställa åtskilliga högst nödiga och nyttiga förbättringar och företag, har behof af personer försedda med specialkunskaper i åtskilliga ämnen, hvilka icke ligga inom den kunskaps-sfer, som jJordbrukaren — äfven den bildade — kan i allmänhet anse: äga. De hufvudsakligaste af dessa företag och förbättringar äro: s Odlingar, vattenafledningar och ängsvattningar. för hvilkas riktiga utförande fordras skicklighet i fältmätning, nivellering och vattenbyggnadskonst, utom den. mera speciala kunskaper i sjelfva vattningsängarnes anlöggning, behandling och vård. Men härmed måste dock tillika vara förenad kunskap i landtibraket, för att kunna bedöma jordens beskaffenhet, och boruvida den är till odling eller äsgsvatining m. m. tjenlig. I saknad häraf, skulle agroaomen lätt kunna förleda landtmannen till företag söm medförde förlust i stället för der åsyftade vinsten. Ena ung man som vill utbilda sig till en skicklig egronom af det slag bvarom här är fråga, måste derföre genomgå en fullständig kurs vid ett högre Jandtbiuksläroverk; derefter (eller förut) förvärfva sig teoretisk och praktisk skicklighet i vattenbyggnadskönat, och stutligen inheröta praktisk kunskap i anläggning och vård afvattningsängar. Man hear satt i fråga, huruvida icke samme agronomer borde äfven meddela upplysningar och råd — och således först förvärfva sig kunskap — i ulikännedom och fårskötsel, ; hornboskapens skötsel, mejsri-anläggningar. wjölkhushållning, samt linets edling och beredning m. m. Att ålägga dem att förvärfve sig grundlig kunskap i allt detta; vore dock sade han ännu. Han liknade dessa alger,