Aftonbladet – 24 september 1853, sida 1

Article Image
löd: på grafhyllorna i den förstuga till hvilsen de blifvit förvisade — med afbrutna drag ofulländade ord. Prometheus var bunden, och den eld han lånat från himlen låg inbäddad i hans klippas flintor. Ty så dyrbar var den form i hvilken det synts onkel Jaek och antiförläggaresällskapet lämpligt att inkasta denna Framställning af de Menskliga Villfarelserna, att hvarje bokhandlare skyggade vid dess blotta åsyn, liksom ugglan för dagsljuset, eller de menskliga villfarelserna för sanningen. Förgäfves hade Squills och jag, innan vi lemnade London, burit ett jättelikt profstycke af detta Magnum Opus till mottagningerummen hog några af de förmögnaste och vägsammaste firmorna. Förlöggare efter förläggare studsade, som om vi satt en muskedunder till hans öra. Ett aGudbevare oås! mötte oss öfverallt. Det fanns ingen man som var i så hög grad offer för de Menskliga Villfarelserna, att kan på egen bekostnad ville åtaga sig fulländandet af dessa tvenne qvartband, med utsigten till tvenne andra framdeles. Jag hade hoppats att min far, för mensklighetens skull, kunde förmås att riskera någon del — och, jag till står det, icke någon liten del — af sitt återstående Kapital på afsutandet af ett så mödosamt börjadt arbete. Men i detta afseende var. min far hårdnackad. Inga stora ord om menskligheten och ofödda generationers fördel, kuude rubba honom en tum. Lapprils sade min far försmödligt; en mans pligter mot menskligheten och efterverlden börja med hans egen son;-och: sedan jag slösat bort halfva ditt fädernearf, vill jag icke för att tillfredsställa min fåfänga skära ännu en dryg skifva af den fattiga återstoden, ty det är ändå fåfängan det egentligen gäller. Man måste godtgöra synden genom förgoningsoffer, Genom boken har jag syndat, och boken måste försona det. Stapla upp arken i förstugan, så att åtminstone en man må blifva visare och ödmjukare vid åsynen af de Menskliga Villfarelserna, hvarje gång han passerar ett så förundransvärdt monument öfver dem. Jag begriper i sanning icke huru min far

24 september 1853, sida 1

Thumbnail