Aftonbladet – 23 september 1853, sida 2

T. utlåter sig, ingenting att beställa med beskettningerätten,; hvarefter yliras: Denna (bezkattningsrätten) är fullkomligen pokränkt, genom de förändringar i sättet för sskatternas utgörande, hvarora konung och stän;der kunna öfverenskomma, och hvilket såsom sen organisation, ett ordnande af ett siatsförsvaltningsmål, skulle vara det orimligaste i sverlden, om det kunde -an regeringens samtycke, endast genora ständernas beslut.n Denna framställning är dunkel och obegriplig, ty uti förevarande fråga hafva verkligen ständer och konung enligt deras å ömse sidor skrifthgen afgifna ord och beslut varit ense om saken, om ,sättet för skatternas utgörande, ehuru beslutet sedermera stannat på papperet utan påföljd; men dessutom utgör sättet för skatternes utgörande en så integrerande del af sjelfva beskattningen, rättigheten ati besluta om utgörandet är så oskiljaktigt förenadt med rättigheten att besluta om beskattningen, att båda delarne ovilkorligen måste tillhöra samma statsmakt eller ständerna. Om regeringen skulle, utan att få deltaga i beskattningsrätten, likväl ega att vid skatten utgörande få föreskrifva sädana vilkor, som ökade skattebördorna med 20 å 30 procent, bade den ju deri en afgöreande makt i afse. ende på beskattningen. Om ständerna ensamma ega att pålägga ett hemman t. ex. 1( tunnor spanmåls skatt, månne regeringen di efteråt, på grund af sin förmenta rätt till organisation och ordnande af ett statsförvalt ningsmål,, kan komma och befalia att der som blifvit ålagd de 10 tunnornas skatt, jemväl skall vara skyldig att transportera span målen 6, 8 eller huru minga mil som de faller regeringen in, såvida icke den skattskyldige heidre vill lösa säden med penga och dervid betala några rdr utöfver gångbar: värdet för att slippa traneporten2? Vore dette icke ett ingrepp i beskattningsrätten, liksom transportskyldigheten är ett betydligt tillägg till sjelfva skattebördan? Och om ständerna bvilka utöfva beskattningsrätten, vilja befri: räntegifvarna från transportskyldigheten och tillåta dem att betala gin spanmål med pen: gar efter ett medelpris samt derföre påläggs statsverket en särskild utgift till forsellöne! för att lindra räntegifvarnes bördor, men re: geringen hindrar utförandet af beslutet, är så. dant icke ett ingrepp både i ständernas be skatningeoch statsregleringsrätt? . När dertill kommer, att regeringen sjelf pro. ponerat hvad ständerna i saken beslutat, sågorr här är fallet, då återstår endast basculesysteme såsom ett halmstrå att tillgripa i nöden, och det är hvad den konservativa tidningen gjort Talet om regeringens organisationsrätt i fråga om gättet för skatternas utgörande är endasi en biomständighet. De intressen, som kunna drifva till sådana orimligheter i handling och i ord, måste vars bra mäktigal Detta är också förbållandet Hela räntetagareintresset och deras målsmän inom de två främsta stånden stå nästan såsor en man för rättigheten att preja på levereringarne in natura. Man vet sti detta nsätt föl skattens utgörande, mör flera riksdaler: tillökning på tunnan och il försvar för er så beskaffad kontant fördel användas alla krafter, till och med oförnuftet. f en i förgår i Aftonbladet intagen fullt tillförlitlig uppgift upplystes ait en indelt regementsskrifvarelön, som enligt rmerkegång borde utgöra 208 rdr, genom de välkända prejeriern: uppgått till 400 rdr. Huru mycket skall då ej tillökningen göra på de stora lönerna? Enligt fastställd stat uppgår t. ex. lands: höfdingelönen vid Götheborgs och Bohus lär till 7500 rår bkoj; men genom den förhöjning som de nuvarande naturaprastationerna medföra, uppgick samma lön, enligt hvad vi ai en uträkning -inhemtat, till 11,546 rår 41 sk. 6 rst. bko är 1847, och om mean dertill räknar fria boställsrum i kronans hus, till öfge: 12.000 rdr bko i stället för 7500 rdr. Å 1848 uppgick samma landshöfdingelön lagligen till cirka 10,500 rår. Huru stor tillök ning utgjorde då icke förhöjningen för aile räntetagarne tillsammans inom riket, och hurt stor förökning i skattebördor träffade. ej der. igenom det skattdragande folket? För försvarandet af dylika förmåner våga allt af byråkratien, den militära, civila och ec klesiastika, och basculesystemet böjer sig så som en svag rö för de mäktiga anspråken Det förkastar hvad det nyligen godkänt, de förkastar eller åtminstone uppehåller hvad de ej har rätt att förkasta eller uppehålla, och un: der tiden fortgå de höga aflöningarne, de stor: skatterna och ä.ven de odrägligt betungande prejerierna. —— tr — Posttidningen berättar att H. M. Droti ningen låtit till kyrkoherden i Maria försam ling i hufvudstaden, hofpredikanten Nordiund öfverlemna 300 rdr bko, att utdelas till gå dane de mest behöfvande inom församlingen hvilka genora koleran förlorat stöd och hjelp samt att H. M. Enkedrottningen skänkt 25 rdr bko till de genom kolerafarsoten nöd ställde personer inom härvarande Catharin församling.