Aftonbladet – 23 september 1853, sida 2

vi skulle vara långt lyckligare om vi alla vor tillsammans. Just det!s utropade Roland, triumferande Om du icke är det mest envisa, hårdhjertade, känslolösa vilddjur i verlden — hvilke jag icke anser dig vara — broder Austin, si är der efter din hustrus verkligen vackra ytt: rande icke ett ord vidare att säga om saken. Men vi ha ännu icke hört Kitty till slut. Roland., Jag ber er tusen gånger om förlåtelse mir fru — systers, sade kaptenen, bugande. Nåväl, jag ämnade tillägga, sade min mor, att vi skola komma och :bo hos er, Ro land, och slå tillsammans våra små tillgångar. Blanche och jag skola sköta om huset, och vi skola blifva jemnt två gånger så rika tillsammans som vi äro då vi äro åtskiljda., Det der blir en vacker gästfrihet!, knotade kaptenen. Jag väntade icke att ni skulle kringgå mig på det sättet, Nej, nej, ni måste samla ät gossen der, — hvad skall det blifsa af honom?s Men vi skola alla samla åt honomp, sade min mor okonetladt, ni såväl som Åustin, Vi sola få mer att spara då vi få mer att gifva ut. nAck, sparal — detta är lätt sagdi: det skulle vara ett nöje att spara dål!s sade kaptenen sorgset. ,Och hvad skall det blifva af mig?, utropade Squilig helt bittert. Jag skäll lemnaås här jag, på gamla dagar — icke en förnuftig jäl att tala vid, och inte finns det nögot annat sälle i byn der en droppa anständig J h kan fia! Jag önskar pesten öfver bådas oh hus! som karlen sade på teatern häromaftonen., Det är plats för en läkare i vårt grannakap, mr Squilie, sade kaptenen. Den gent leman af ert yrke som dragit försorg om vårt lij är, efter hvad jag vet, sinnad att sälja sin beställning.,