Aftonbladet – 21 september 1853, sida 2

far befriades från alla gina åtagnaa förbindelser mot en summa som var två tredjedelar mindre än den man först till vår afsky och fasa af oss fordrade — och detta tillika på ett sätt som skuile ha tillfredsställt samvetet hos den mest punktliga formalist, hvars bidrag till skattkammaren, för en uraktlåten inbetalning af inkomstskatten, skattkammarkanslern näågonsin haft äran erkänna, Summan var likväl ganska stor i förhållande till min fars tillgångar; ty förmedelst onkel Jacks skulder, antiförläggaresällskapsts boktryckares anspråk — inbegripet de ganska kostsamma plåtarna till de Menskliga Villfarelsernas Historia, om hvilka hade ordats så mycket och hvilka voro i det närmaste fulländade— och framför allt de för Kapitalisten ingångna förbindelserna; förmedelst uppsättningen, gåsom mr Peck tekniskt kallade ett stort upasträd af totalsumma, utgrenande sig i stilar, kaster, tryckpressar, maschiner o. 8. v., hvilket allt nu skulle försäljas till en tredjedel af värdet; förmedelst annonser och affischer som betäckt alla gamla murar i de tre konuvgarikens; förmedelst af. löningar och arfvoden åt reterenter och författare som blifvit anställde vid Kapitalisten på åtminstone ett år. och hvilkas anspråk öfverlefde det kräk de hade dödat och begrafvit; korteligen, förmedelst allt hvad onkel Jacks och -boktryckaren Pecks förenade ginnrikhet förmått ästadkomma för att tillvägabringa den -Caxtonska familjens ruin — äfven efter alla afdrag och afkortningar, och efter allt hvad som kunde utpressas såsom rättmätiga bidrag från de minst imaginära af dessa skuggor som kallades aktieegare — förmedelset allt detta blef min fars förmögenhet reducerad till något öfver 8000 pund, hvilka, utlånte mot inteckningar å 4 procent, årligen inbragte jemt 372 pund 10 sh, — tillräckligt. för min far att lefva på, men icke tillräckligt att äfven bereda hans son Pisistras tus fördelarne af en uppfostran vid Trinity College i Cambridge. Slaget träffade snarare mig än min far, och mina unga skuldror buro det utan att synnerligen svigta. (Forts.)