Aftonbladet – 21 september 1853, sida 2

räkna på den bildade åskådarens intresse. FTu eller aldrig; ett ord i sinom tid i frågan om tullreformen. Första och andra häftet. Aftonbladets läsare känna redan genom en anmälan som skett i detta blad, att första häftet ar en skrift med ofvansatående titel utkommit i bokhandeln. Såväl ämnets vigt i sig sjelf, som det från den onörmnde författarens. sida framträdande anspråk på mer än vanlig uppmärksamhet, som utgör ett genomgående drag i detta arbete, ger oss anledning att återkomma dertill. sedan nu äfven det andra häftet sett dagsljuset. Vi tveka icke att uttala, att med den brist som hos oss råder på statsekonomiska afbandlingar af något praktiskt värde eller innehåll, stannar allmänheten i erkänsla hos författaren till Nu eller aldrig. för framläggandet och zammeanställandet af flere intressanta gakförhållanden i afseende på vårt tullväsende, hvilka verkligen mer än någon föregående skrift som vi för tillfället kunna erinra. 083, iemna tillfälle att öfverskåda hela den slapphet och oefterrättlighet hvarmed tullfrågorna blifvit under de förflutna trettio åren behandlade af regering och ständer, af den förra lemnade så godt som handlöst i allt hvad system beträffar, likväl alltid under uppmärksamt bibehållande af den genomgående hufvudtankan att använda tullen till åstadkommande afså hög skatt som möjligt af den stora massan bland folket, till erhållande af högsta möjliga statsmedel, under det hos ständerna de mäktigare intressena ganska väl förstått begagna sig af denna skattkammarlystnad, för att åtkomma de största möjliga fördelar på det helas bekostnad, Författaren ådagalägger på ett öföfvertygande sätt medelst framläggande af de gerskilda tulltaxornas hufvudbestämmelser ifrån äldre tider tillbaka, huru det egentligen varit beskaffadt med det sken af Nberalitet, som regeringen och jemväl det g k. liberala partiet gaf sig vid 1823 års riksdag, då förbuden först begynte borttagas, nemligen att denna liberalitet egentligen icke slutade med annat än enorma tullafgifter på nästan alla nödvändighetsvaror, hvilket öfven allt sedermera till det hufvudsakliga bibehållits och ännu qvarstår, och hvars sfskaffande nu angifves såsom hufvudsyftet med deana skrift. Af denna orsak rekommendera vi skriften såsom genom sina faktiska uppgifter ganska underhållande och lärorik -hos enbhvar som intresserar sig för tullfrågorna. Sannolikt hade dock effekten af förf, framställning på det hela varit större, om ej deri förekomme åtskilliga förbiseenden, och jemväl en och annan mindre riktig slutledning, hvilka här i förbigående torde böra anpmöärkas. Då han nemligen med skäl harmas öfver det resultat, bvari de förfiutaa riksdagarnas tullagstiftningar stadaat, under det han förenar att de beslutande myndigheterna velat gälla förliberala — en liberalism som sannerligen icke är serdeles mycket att tacka för — synes han antaga, att denna förvillelse i begreppen om hvad ett sannt hberalt tullsystem innefattade, gällt utan undantag hos alla som arbetat och yttrat sig i ämnet vid de förflatna riksdagarna; och den som utan vidare sakkännedom eller erinran om det förflutna läser skriften: . Nu eller aldrig., skulle nästan kunna frestas att tro att dess författare är den förste som på sednare tid haft någon aning om en riktig princip för tullagatiftningen, gamt att han följaktligen genom detta arbete framträdt såsom fader för något helt nytt, egnadt att väcka hela allmänhetens förväning och beundran. Ehuru hårda och geummariska de omdömen äro, med hvilka han förkastar allt som i detta afseende funnits före hans uppträdande, nemligen så vida som det angår tiden från år 1823 tills nu, så antaga vi att ett sådant totalt utdömande icke legat i hans afsigt. Men rättvisan fordrar dock att kasta en blick på flere af förf. förbisedda omständigheter söm karakterisera de ifrågavarande tidsepokerna. Först och främst får man ibågkomma att under riksdagarna 1815 och 1818 var i allt en så fanatisk prohibition rådande, att redan blotta yrkandet af en rubbnaing i förbudssystemet, när detta yrkande framträdde vid 1823 års rikadsg mötte en skarp strid och motstånd. Det bör villigt erkäonas att författaren med sann:pg skildrat den skenbart och längt ifrån verkligt liberala tullreformen vid nämnde riksdag; men det kan ej vara utan intresse att enligt riksdagsprotokollerna återföra i allmänhetens minne, hvad som till en betydlig del utgjorde orsaken härtill, nemligen dels attreseringen ganska slugt förstod begagna den