Aftonbladet – 21 september 1853, sida 2

gång åtminstone, med rätta anmärker, Men mr Vivian synes också ha andra namn til: sitt förfogande. Jag menar en ung, roörk, vacker karl — eller snarare gosse, i hvars sällskap jag en morgon mötte er på ett värdshus vid landsvägen.v Ah!b sade mr Peacock, och hans ansigte ljusnade märkbart; jag vet hvem ni menar. eburu jag ej kan påminna mig ha haft nöjet att se er tillförene. Nej; jag har på sednare tiden ingenting hört om den unge mannen, Jag skulle gerna vilja erfara någonting om hozom. Han var en gentleman efter mitt er Den ädle Will har träffat bonom på ret: Hofmannens, krigarens, vetenskapsmannens öga, tunga, svärd. Ena sådan hand för biljard! — ni skulle ha sett honom söka det toma ryktet vid kanonens mynning!, Han fästade derpå sina ögon på mig, fållde sina armar, sammanknäppte fingrarne på samma sitt som det berättats om Tealma i det bekanta Qwen dis-tu?. samt återtog med ihålig och bestämd röst: När — såg — ni — honom, — uoge m-a-n — nan ?x Som jag nu fann att det var min tur att blifva utforakad eoch jag icke hade Just att leda mr Peac— på spåret efter den stackars Vivian, hvilken således, till min stora tillfeedaställelse, syntes slutligen hafva öfvergifvit en bekanteksp som var mer föränderhg än aktningsvärd — bemödade jag mig att genom några undvikande yttranden hålla mr Peacs syfikenhet på afstånd till dess han hastigt uppmanades att ömsa kostym för det borgerliga dramat. Och så skiljdes vi. VI Kar. Jag hatar detaljer af lagaffärer lika imerligen eom någonsin mina lösare kunna göra det, och jag nöjer mig derföre att nämna det mr Pike efter förloppet af, icke tre dagar, utan två veckor, ställt så beundransvärdt till att onkel Jack utsläpptes ur fängelset och min