Aftonbladet – 20 september 1853, sida 3

Många välklädda personer med fyllda börsar sågo med uppmärksamhet och förskräckelse dessa företeel ser; de voro väl uppfostrade, godbjertade och barmhertiga, och sade tili hvarandra: Detta är förfärande och fär icke sä fortfara; och de började grubbla på medel att förbättra det onda. Men emot dem upp: trädde en mängd snikna skälmar, som skördade vinst af dessa oordningar. Med fräckt skärst öfver elände och död lockade dessa bort de-bäåttre tänkande, hvilka snart gäivo efter och höllo sig undan. Dä hördes äter hviskninget bland de välsinnade: Framät! Förbi desse och till hjelp!, -Men hvar och en af dem stack h nderna i fickorna och sade: Det är mycket illa — men det får väl gå i min tid. Anden dolde sitt ansigte och sammankallade alla Jem som begagnat detta uttryck om sin tid; åerpå frägade han, börjande med ministern: Huru läng är din tid? Ministern svarade: Min gamla familj har alltid varit långlifvad. Min far dog vid ättiofyra ärs älder; min farfar vid nittiotvä. Vi plågas af gikt; men bära den (liksom vära värdigheter) mänga är., Och ni, sade anden tili prester och lärare, huru läng kan er tid vara? Somliga ansägo sig så starka att de borde komma att räkna mer än sjuttio är. Andre voro söner till innehafvare af befattningar, hvilka öfverlefvat unga män, som hoppats få efterträda dem. Andre beräknade att de skulle lefva längre eller kortare tid, mest det förra. Likasä förhöll det sig med de vältänkande åskådarne. Men efter hvad jag förstår af ert tals, sade anden, har likväl bvarje menniska sin tid. Ja! utropade de enhälligt. Ja, svarade auden, och den tiden heter — evighet! Hvar och en som samtycker till en orättvisa och tröstar sig med att det fär vara under hans tid, fär uppbära sin del af denna orättvisa i all tid. Och i den stund då han och jag stå ansigte mot ansigte skall han erfara det, så sannt mitt namn är död. Han lemnade dem och fortsatte sin ändlösa väg, ödeläggande allt hvad hans blick träffade. Och äter hördes hviskningen bland de darrande ähörarne: Sen till att det som skall vara i er tid är rättvist nog att kunna vara evigt.