Aftonbladet – 20 september 1853, sida 2

öfvat öfver fleracafdetta furstliga huses mäök: tiga. och ädla, bundsförvandter. -: Jag visst icke; om att ban var beslägtad med sir Sid ley; hvars verld låg så långt ifrån-politiken och :det var -med nögon: öfverraskning jag m hörde detta förkunnas, och sannerligen mer något intresse som jag, måhända befinnand mig på armodets rand, betraktade denne arf tagare till fabelaktiga El Dorados. Det var lätt att se det lord Castleton blif vit uppfostrad. i fullt medvetande om sin fram tida storhet, och dess vigtiga ansvarigbet Han var oändligt långt aflägsnad frön all: frön mindre högättade patriciers ungdom van: liga känslor.. Mansbade icke lärt honom at uppskatta. sitt värde efter snitten på en rock eler formen på!en hatt... Hans verld var be ägen långt ofvsnom S:t Jamess Street och klubbarna, Hans: drögt var senkel, ekuwx hållen i en för bonom egendomlig stil — e bvit halsduk, (som på den siden icke var all: deles å ovanlig till förmiddagsbruk som der nu är.) byxor. utan häljor, tunna skor och damaskor. Det låg i hans sätt ingenting a derna högmodiga hkgiltighet.som ksrakteriserer dandyn då: han.presenteras för någon som han ivekar buruvida ban kan nicka å från bågfönstret hos Whites — ingen af. dess: simpla sprättaktigheter fanns hoslord Castleton; och likväl var det omöjligt ait se en mera hög: udligt sprättaktig.ung gentleman. Man hade utan wvitvel sagt honom sit ban, såsom hufvudman för ett hus som i och. för sig nästan utgjorde ett parti i staten, borde vara: vänbg och höflig mot alla menniskor; och då denne pligt bhfrit ivympad på;enovanligt kall och osällskaplig natur, gaf det åt hans artighet någonting så stelt, och likväl så nedlåtande, at: det jagade. bloden: till ens kind — ehuru den ögonblickliga, vreden motvägdes af det nästan parraktiga som jåg i kontrasten mellan detta behagfulla majestät i:skick och den oansenliga figuren med det gossaktiga, skögglös: ansigte, som tillvällade sig det. Lord Castleon röjde sig icke med blott och bart en bugnvivg vid presntationen. Jag undrade högeligen huru han kunnat förskafta sig den kunskap han visade sig ega, då han till mig höll