Aftonbladet – 20 september 1853, sida 1

örolämpad och öfver hvilken man så triumerat — huru var det möjligt att den kunde motstå trenne tungor som sammangaddat gig mot henne? gå Slatligen gaf min far vika; och Squiils, som, blef vid högeligenzgodtlynne, förklarade att. han skulle gå att spisa qvällsvard med mig för att tillse det jag icke ät någonting som kunde minska hans tillit till mitt system. Lemnaade min mor-qvarhos hennes Austin tog den. gode läkaren derpå min arm, och så snart vi befunno oss i nästa rum tillslöt han omsorgsfullt dörren, torkade sig. i pannan och sade: — allipor ka ..Jag vill hoppas vi ha räddat honom ! Skulle. det.då verkligen ha skadat min far så mycket?x n j Så mycket! Huru, ni unga tok, inser ri icke att han. med sin okunnighet om afförer, då det rörer honom sjelf — ty för annat folks affärer har. hvarken Rollick : eller Cook ett skarpare omdöme.— och med hans fördörada donquixottiska hederskänsla uppeggad-till öfverretning skulle. han bha.rusat till mrs Tibbet och. utropat: Huru. mycket är ni skyldig? Se här, beloppet I; — på samma: sätt gjort upp med -boktryckarne, och kommit tillbaka utan att. ega en styfver; hvsremot niochjsg kunna se..oss lugnt omkring och reducera inflammetionen till sitt. minimunmla : 3 Jag förstår, och tackarer hbjertligen, Squills. Dessutompr, sade läkaren med mer köns 8, har er far verkligen gjort ett ädelt våld på sig sjelf. Han lider mer än ni skulle tro — icke för sig sjelfAty jag tror att om han vora Jena i verlden skulle ban vara fullkomligt nöjd om han kunde rädda femtio pund om året och sina böcker), men för er mor och er; och om dertill. kommit en ytterligare öfverretning. och. all den nervösa oron under en resa till London i en sådan affir, torde det hafva slutats med en slagattack. Nu ha vi honom här i säkerhet; och-de dåligaste urderrättelser vi kunna gifva honom skola dock alltid vara bättre än hvad han föreställer sig. Men ni äter icke.n