Aftonbladet – 19 september 1853, sida 1

kola ej hafva några hemligheter för hvarua dra. Min mor kysste mig och gick bort med minre tunga steg. Då jag åter iuträdde, kom min fer tvärs öfver rummet och omfamnade mig. Min son,, sade han med staplande stämma, om dina anspråkslösa utsigter för framtiden äro omintetgjorda. sMin far, min far, kan ni tänka på mig i ett ögonblick sådant som detta! På mig! — Ar det möjligt att ruinera den unge, och starke och friske! Ruinera mig med dessa senor och nerver! — ruinera mig, med den uppfostran ni gifvit mig — som äro själens senor och nerver! Ack nej! der är förmögenhet af ingen betydenhet! Och ni glömmer, sir, — saffranspåsen !, Squills sprang upp, oeh i det han torkade sina ögon med ena handen gaf han mig ett kraftigt slag på axeln med den andra. Jag är stolt öfver den vård jag tog om er späda barndom, master Caxton. Härser men följden af att stärka matsmältningsorganerna i tidigare år. Sådana känslor bevisa ett förträffligt ganglii-system i fullkomligt god ordning. Dä en mans tunga är så jemn som jar är viss på att er är, slinker han igenom olyckan likt en ål.x Jag skrattade med full hals, min fear log svagt, och i det jag satte mig drog jag till mig ett papper uppfyldt med Squills noteringar, och sade: Nu återstår att finna den okända qvantiteten. Hvad i sil verlden är detta? Böcker till ett supponeradt värde af 750 pund. Ack min far! det är möjligt. Jag var beredd på slit utom detta. Edra böcker — de äro er: Hifi Neja, sade min far, på det hela taget är det de som äro de felaktiga i denna sak, och derför böra de äfven blifva de förnämsta offren. Dessutom tror jag mig kunna det mesta af dem utantill. Men i sjelfvs verket göra vi blott ett öfverslag öfver alla våra tillgångar för att förvissa oss (tillade min far stolt)