Aftonbladet – 17 september 1853, sida 2

och fiffiga afdelningsr voro fullspäckade med föreskrifter hutu man skulle bära sig åt för att förtjena penningar. Der fanns ett Ef Dorado i hvarje stycke. Efter denna tidnings utsago hade ännu ingen menniska förstått att draga vederbörlig. vinst af sina pund, sbillings och pence. Seden ni läst den skulle ni ansett tjugn procent för lumpet. Der fanns en hei hop om Irland — Gud vare lof! icke om de oförrätter detta land lidit; utan om dess fiskerier: en vidlyftig undersökning om hvad det blifvit af de perior för hvilka Storbritannien en göng var så ryktbart: en lärd afbandling om vissa guldgrufvor,hvilkas läge råkat iförgätenhet, men hvilka nu lyckligen blifvit återupptäckta: ett högst sinnrikt förslag att förvandla Londonerröken till gödsel genom en ny kemisk process: uppmaningar till de fattiga att utkläcka kycklingar 1 ugnar liksom de gamla egyptierna: föreskrifter tör åkerbrukare om besående af Eogianda vidsträckta oarker med rödiök efter det i närheten af Bed:ord antagna systemet, med en nettovinst af huadra pund per sece. Korteligen, enligt jenna tidning kunde bvarje kappland jord föda stu man, och hvarje shilng blilva så som Hobsous penningpung, sden fruktsamme fadren till hundrade andra. Heia tre da: gerne talade man om denna tidsiog i läsrummet på Union Club: somliga grinade, 2omliga bespottade, somliga undrade; till dess en tJasionad matemalker; som just nyss tagit sin zrad och nu hade god tid. saute mig ned och skref ett långt bref till Morning Cåroniele . bvarouti han päpekade flera biunders i en er-: tikel på hvilken Kapitalistens utgifvare (fattig fan 1) hade fästat sina läsares synnerliga uppraäsksamhet, än som varit erforderliga för ai setäoks hela ön Leputa. . Derefter lästeingen. jil widare Kapitalisten. FHura länge han frsmsläpade sia tillvaro vet jag icke; men han dog annerdligen icke af maladie de langusur. Hurn btet tänkte jag, då jag instamde ilö-: jet mot Kapitalisien, att jag snarare borde ha följt honom till hans graf, i krusfior och sorgdrägt, — egådan känslolös usling som jag var! j