Aftonbladet – 16 september 1853, sida 3

(Insändt.) Till Redaktionen af Aftonbladet! Dä skyndsam bjelp är af så stor vigt för den af koleran angripne såväl som för hela hans omgiffing, kan man icke annat än förundra sig derötver att någon verksammare ätgärd icke blifvit, vare sig af allmänna sundhetnäninden eller af stadens polismyndighet vidtagen, för att äfren till den Tfattigare befolkningen sprida kännedomen om de ställen, hvarest läkarehjelp och medikamenter genast stå att erhålla, än en och annan annonsering i Stockholms Dagblad. Insändaren har ännu under de sista dagarne flera gånger inom olika församlingar, och sedoast äfven i gär på sjelfva Drottninggatan, träffat personer, som mer eller mindre antrutne frägat hvar aägon sundhetsbyrå funnes, stundom efter att förgätves.hafva sökt den efter en oriktig uppgift. Uti andra större städer brukar man i dylika fall anslå de nödiga adressarna med stora bokstäfver i gatubörnen, så att de när som helst kunna vara tillgängliga för hvem. som helst; och så har äfren för närvarande skett i Norges hufvudstad, efter hvad man läser i tidningarne. Hvarföre sker icke så äfven här? Hvad som hittills icke skett, kan likväl ännu ske, och bebofvet af en sådan åtgärd har i sanning icke min skats. Månget lif kan i dessa dagar spillas blott under letandet efter sundhetsbyrån oeh till följe af okunnigheten om hvar den finnes. Dagbladet finces icke i hvarje stuga; och det nummer deraf, som händelsevis icnehäller den behöfliga adressen, torde icke ens alltid vara tillgängligt på hvarje krog. Huru orimligt dessutom, att det arma barnet, som skickas att skynda etter hjelp för sin mähända af kolerskrampen redan angripne fader eller moder, skall först behöfesa löpa till krogen för att der fråga — och kanske fräga förgäfves! — hvar läkarehjelpen skall sökas! s