Aftonbladet – 15 september 1853, sida 3

i ord. Genom sitt snille, sitt säkra omdöme och sin sannt qvinnliga värdighet förstod ml Le Couvreur att tillvinna sig hvad ingen annan af hennes stånd då för tiden egde förmåga eller ansågs hafva rättighet att göra anspråk på. Hon var den första som i Frankrike för skådespelerskornas räkning eröfrade Ninons position, d: v. s. en ärbar och aktad qvinnas samhällsställning, som egde tillträde till de bästa sällskapskretsar af bäde män och qvinnor, de sednare visserligen till lika stor del dertiil förmådda af nyfikenhet som af fördomsfrihet. Det var blifvit ett modes, skref hon, att dinera eller supera hos mig, emedan det behagat en och annan hertiginna att bevisa mig denna ärar. Denna ära medförde för öfrigt vissa skyldigheter och ett viset beroende, såsom hon också sjelf låter oss förstå: Om min svaga helsa skulle förmå mig att undandraga mig eller att mankera ett fruntimmerssällskap, som jag aldrig förut sett, och som värdigas ihågkomma mig endast af nyfikenhet eller — om jag så får säga — af ton (ty den har alltid ett ord med i sådana saker), så skulle det heta: Kantänka, hen vill göra sig rar!, eller: Åh, vi hafva icke nog klingande namn! Om jag är allvarsam, och man kan ju icke vara särdeles upprymd i ett stort sällskap, der man knappast känner någon enda, så säger den ena: Detta är då den der flickan, som har så mycket snille? Hon tycks icke anse oss värdiga att njuta af sina skatter; . man bör säkert kunna grekiska för att vara i hennes smak! — Hon umgåt ju hos madame Lambert; månne icke det ger oss ordet till gåtan ? Mme Lambert var Fontenelles, La Mottes och Mairans väninna. Man beskyllde hennes Hus för att vara en vitter samlingslokal (bureau de bel-esprit), emedan det var, enligt Fontenelles yttrande, det enda, på få undantag när, som förblifvit obesmittadt af spelets epidemi, det enda, dit man gick för att njuta af en förnuftig, ja till och med nödtorfteligen snillrik konversations.