Aftonbladet – 15 september 1853, sida 2

öppnar sin språklåda. Jag bor i ett stort hus på norr, der beklagligtvis flera dödsfall egt rum, och jag vaknar nästan hvarje natt vid det hemska dånet af likkistors tillspikande. Jag har gudskelof starka nerver, men jag vet andra gom lida mycket af denna dystra påminnelse om sin dödlighet, och företrädesvis alla sjuka. Jag har hört att det skall vara så på sjukhusen med, och att det somligstädes lär höras in till de sjuka när någon kista igenspikas. Det är ju förskräckligt, och man kan bli sjuk bara vid tanken på den fatala hamringen, och jag tror bestämdt att den skrämt lifvet af många sjuka och konvalescenter. Det brukas ju att bättre likkistor skrufvas i stället för spikas, hvarigenom kistlockets fastsättande ej gör något väsen. Nog vore det bra billigt om en sådan mensklighet blefve allmänt vidtagen. Skrufvar kosta ju bara några skilling mer än spikar, och borde ej ännu i grafven beteckna en ståndsoch förmögenhetsskilnad, som man ser icke respekteras af det hemska dödsbudet. Louise F