Aftonbladet – 15 september 1853, sida 1

es ee . SA postiljoner, kommisg:onärer, fiakrar och tullstationer. Hvilka bref vi etola få med klagomiål öfver dyrheten på de kinesiska värd husen och allt kröngel man lögger i: de resandes väg, ty John Chinarsan, är en e ipad ekurk och 2å lik mängden af kristna, att det just är underligt hvariöre han icke är en af dem. Inom tio öärs tid skola vi veta mer om Kina än vi veta eller skoia få veta om Ryssland icom femtio år. I Och sedan, hvilket land för jernvägar, kainaler, gaskompanier, vattenverks-kompanier och al!a slags kompanier. Kineserna betala alldeles märkvärdigt. Ansiträngningen att sfbörda sig opii-lösen har bidragit till den rärvarande revolutionen genom att uttömma skeatilkammaren. Folket bar alltid vsrit färdigt att Itillegna sig alla framsteg eom deras tatariska behersskares misstänksamhet och afundsjuka tillåtit dem att införs, oeh af jesuiters och landra författares skrifter för två hundra ör Jullbaka synes det aut hatet til förändringer icke är nögon ursprunglig beståndsdel i det kinesiska lynnet. Vi skoia få ångbåtar utan all ända på de kinesiska floderna, med kinesiska maschinister och kinesiska maschiner. Mängden ef resande i det inre af Kina är så sor, ait personer som lyckats intränga något längre i landet försäkra ozs, att der går en beständig ström af resande, til fots, till bäst Joch i bärstolar, från Kenion till den stora muren, I många delar så tit att den ena går i lvägen för den andra, och ifven i bergspassen är massan så talrik att i gen resande någonJen förlorar s af dem som gå förut och dem gom kommas efter. Deribiand förekomma långa karavaner med löpmansvaror. Hvilka utagter för en jernvägetrafik! Våra barn torde få se Kina lika genomskuret af jernvägsnät som England sjelit. Detta är icke toma spekulationer öfver hvad som möjligen kan hända, ty det är ögonskenligt att de segrande insurgenterna äro lika färdiga ait påkalla fremåtskridandets och civilisationens krafter eäsom bundsförvandter mot jmandechu-racens förtryckande bigotteri, soma de gedrnare alltid voro att stola på iastheten af sina institutioner. De känna att den verklsammaste utvägen att besegla tartarernas fördritvande och hbindra dem att någonsin vidare ; sin fot inom Kina är att revolutionera jendet så mycket som möjligt och så långt det är förenligt raed en sträng morais forTdringar. it våra förhållanden med Kina Iskoa blifva alldeles pålitliga föreställa vi os licke, ty eröfrarnes religion är icke en sådan Isom vi kunna erkänna för densamma med jvår egen, men i alla fall är en ganska förIderfiig och onaturlig sakernas ställning undanröjd; Kinas befolkning hålles ej längre fängIslad melsu dess mursr och kuster, och vi lskola icke längre blifva tillbakavieade på sjelfva tröskeln till detta rike.n — H. K. H. Pring Oscar, som, enligt hvad förut berättats, redan ankommit till Tulgarn, ver i sin egenskap af flaggkapten af Kongl. Maj:t befalld att debarkera från eskadern vid dess ankomst till Elfsnabben. Till tienstgöripg vid Stockholms station afpoletteras från eskadern följande officerere: från linieekeppet Carl XII: kaptenlöjtnanten F. A. L. von Horn, kaptenlöjtnanten C. Warberg, premierlöjtnanten grefve C. Cronstedt och kaptenlöjtnanten vid konstruktionskåren J. Jeansson, samt från fregatten Josephine: premieriöjtnanten C. H. Kreuger. De under kontreamiral von Krusenstjernes befsl varande svenska örlogsfartyg skola afsegla ti:l Carlskrona för att uppläggas. Enligt till befälhafvande amiralen afgångna order skola, så vidt möjligt är, besättningarne undvika beröring raed Carlskrona stad under afrustningen, äfvensom med varfspersonalen vid transporter till varfvet af inventarier och utredning. I mån som fartygen hinna afrustas, inhalas de på skeppsvarfvet, besättningarne afpoletteras successift, och de båtsmän som dertill äro i tur hemförlofras, hvarvid transporten till hemorten af detta manskap sker utan beröring med Carlskrona stad, ej heller om möjligt med någon annan trakt derutanför, som af kolera är smittad; börande befälet till ifrågavarande transport tagas af det som varit kommenderadt å eskadern; och har befälhafvande amiralen erhållit order att, derest icke ångfartyg kan begagnas, ombesörja detkronoskjuts möter å det eller de ställen utom Carlskrona, der bätemanstransporten från eskaderns fartyg ilandeättes. — Med anledning af guvernörsembetets vid Ikrigsakademien framställda förslag: 1:o att för genomgående af hvarje klass vid akademien en viss lisetid mätte få beräknas; 2:0o att dessutom de ynglingar, som vid akademien beredas till sin första nattvardsgång.