Aftonbladet – 15 september 1853, sida 1

Mave B V J e S:ockholm den 14 September 1853. ANN Den kinesiska revolutionen. — (Ur The Times.) Den kinesiska revo!utionen är i alla aseenden den största revolution hvartill .verlden innu varit vittae. Redan i afeeende på det ytire omfånget omfattar den en folkmängd nära uka med hela Europas och heta den amerikanska kontinentens sammanlagda befolkning. Den förenar hufvuddragen af alla de stora om hvälfningar gom framstå i ver torien. Sa.om en orastörtning af hedaatempel och gudabeläten och en fullkomlig förändring af reoligion, erinrsr den om kristna kyrkans tidigaste öden och om dessa sednare tidehvarf då de nordliga nationerna i massor öfvergingo till kristendomen. Såsom utrotning af ett folk är den jerförlig med de stora starokiig, invandringar, sammensmältvingar, dessa vexingar af förjagande och återvändande, som fylia de första bladen af den äldsta tillförlitliga historien och eom åter uppenbarade sig under perioden af romerska: väldets aftagande och undergäng. Såsom en total förändring af politskt system och Kinas öppnande för frömlingar, utför den på en dag den moderna civiisationens vanligtvis tröga arbete. Denna ofantliga omskapning har kommit öfver oss så hastigt att vi ännu icke hafva kunnat göra os: reda för dess följder. Så stort är afståndet till: Kina, så liten är sympetien mellan detta land och den öfriga verlden, att kejsaren i Kina i ordspråket står på samma linia med gin diktade broder kejsaren i månen, såsom en figur som ingenting vet, hbvarom man ingenting vet på denna vär planet, och med hvilken vi icke hafva något tänkbart att skafts. I ett ögonblick är denna mur nedrifven, detta svalj jemnadt, denna slöja sönderrifven. Kina har hittills varit sjelfva typen för allt oföränderigt, stilla och slafviskt, och på en gång ser man det icke blott gifva efter, utan rent af falla i stycken för en fräömmande påtiyckning. Men ännu återstår det underbaraste drsget af denna revolution; desg8 medel äro ywterst obetydliga. Den förnämsta — verkande personligheten synes vara en man som fått någon undervisning af en missionär, och hvars uppförande eller synbara bevekelsegrunder voro sådana att missionären vägrade att döpa honom. I sjelfva verket syntes han vara blott och bart en charlatan. Det är ett gammait ordspråk, att hvarje sak bar en grepe, om man endazt visste att få fatt i den. Under många århundraden har det varit den civiliserade verldens klagan att Kina icke hade någon grepe. Vi kunde icke få fatt på det, gripa tag i det eller göra något med det. Utgången visar att det likväl fanns en möjlighet, eiter som någon omsider har upptäckt den. Han her befallt: öppna dig, Seeemfrö, och de odödliga gångjernen gnissla, de tunga urportarne börja att vrida gig, det gamla väldets fördolda hemligheter öppnas för dagens ljus, vi inträda, och Kina blir en del den öfriga verden. Javäl, om ett par år skola vi alla resa till Kisa. Den sista posten lemnade Hongkong den 10 Juli och ankom till England den 27 Augusti, efter att hafva varit 48 dagar på vägen, och det är all utsigt att denna tid skall bli betydligt förkortad. Folk äro trötia på Europa, sedan det blifvit iernvägadt, handbokadtr, och så att säga dissekeradt ända till de innereta ryggbenen. Moskwa har bitvn brändt, Petersburg är en stad af argsenaler och palatser, Konstantinopel, har man nyligen sagt oss, är en stad af trälådor; Athen är ett klent Herue Bayg Tyekiand bar så oa blifvit utplundradt genom gina tretiioåriga kr.g och sina sjuåriga krig, att det icke har något att visa; Berlin är en klen efterapning af Paris; Minchen är ett nymåladt styckeverk, gom ännu icke blifvit hopsatt; Paris har hvsrenda menniska sett för sju och sjuttionde gången; och dessa äro de förnämsta — resten duger till ingenting. Men i Kina är det något nytt — nägot äkta och outforskadt. Det ör utan al fröga storartadt, uråldrigt, intressant och egenIdomligt. Således skall det inom ett par ål hända oss att vi allesammans springa till de I kinesiska, konsulatet eller Bucklersborg, fö att låta visera våra utländska pass af en herre med små grisögon, ofautliga kindkuotor oct gul hy, men utan någon tofs i nacken oci klädd såsom allt annat hederligt folk i denne stad kläda sig. De som icke vilja blifva fö relöpare för den stora strömmen af engelske turister, må ge sig till tåls ännu ett år, ock br Murray skall vid den tiden hafva fördig er sHandbok för resande i Kinarx, eller kanske norre Kina med Japan och gödra Kina med indi ska Arkipelagen. Et regemente af obändige John Buils, med. sina nattsäckar i hanc och i denna omieskänliga kostym som utmär ker nationen öfver hela vida verlden, skal göra sin väg uppför al:a strömmar, öfver all: berg och utefter alla kanaler, tilldess de stora kinesiska muren är alldeles fullsatt mec engelska paragoiller och engelska kammarjung -frur. Hvilka praktfula hoteller vi skoix få ; Peking, och hvilka outtömliga Justigheter öf ver den kinetiska kokkonstens föråldrade my sterierl Inom några år skall hvarje tjugoåri; pojke vara färdig med, Kina och skall halv samlat sin skörd af anekdoter om kinesisk