Aftonbladet – 14 september 1853, sida 3

ett öppet och ärligt sätt, utan alla biafsigter, så som blott en ädel själ kan göra. Hon skref till bonom sålunda: Å Ni vill då nödvändigt att man skall skrifva till er, emot allt sundt förnuft. Ar det möjligt att ni, med så mycket mille, är gå litet herre öfver er sjelf? Ni ämnar således återvända, för att få det nöjet att blottställa mig för obehagliga trakasserier, att icke sögs något värre? Det gör mig ondt att bannas på er, då ni ingifver mig så mycket medlidande; men ni tvingar m:g dertill. Var förnuftig, jag ber er derom, och befall den som ni gifvit i uppdrsg att plåga mig att han lemnar mig ett ögonblicks andrum; i fyra degars tid har han knappt gjort det. Vid första tillfälle slumpen förer ose tillsammans skall jag låta er klart inse det opassande i ett sådant uppförande, och jag fruktar alldeles icke att ni ju icke skall nödgas erkänna huru orätt ni handlat emot mig. Farväl, olyckliga barn. Ni bringar mig till förtviflan.s (Forts.) Anbålles. att Redaktionen för Aftonbladet behsgade tillåta, nedanstående inflyta i dess tidning: En varm vän, utaf fosterlandets oförgätlige Ling, tillåter sig, på detta sätt fästa vederbörandes, (hr professorn m. m. Brantings i främsta rummet) uppmärksambket, på ett förhällande som, mer än något annat, under sednaste åren, misskrediterat sjukgymnastikens ändamålsenliga användande innom värt land. Det torde vara allmänt bekant, att hvarje höst, från armåeen, ett visst antal yngre officerare beordras till genomgäende af en kurs i militärgymmnastik vid gymnastiska centralinstitutet. Att mängden af dessa unga Martis-söner, väl på den korta tiden af GG å 7 mänader, kunna inhämta nödig kunskap, för att säsom instruktörer uti militärgymnastik, sedermera tjenstgöra på sine respektive regementer cch corpser, vill insändaren af dessa rader ingalunda bestrida; men tilläter sig dock hemställa huruvida dessa hrr, med den ringa anatomiska kunskap som tillhör nämnde kurs, äfven derunder hunnit förvärfvat sig de grundliga kunskaper och den högst nödvändiga perspecacitet, som erfordras för ett ändamlsenligt användande af den s. k. sjuk-gymnastiken! — Detta oaktadt, ser man nu ofta nog annonser uti flera landsortblad — att hr löjtnant eller underlöjtnant N. N., etablerat en gymnastik-inrättning för sjukas —; personer behäftade med nära rog hvilka lidanden som hälst, mottagas här för att undergå, en af dessa hrr föreskrifven så kallad, ändamälsenlig gymnastisk behandling. Nyhetens begär förser snart dessa moderna escuiaper med mer eller mindre lättrogna;, rämpfulla, patienter. — Kuren mäste naturligtvis, för den ändamäölsenliga behandlingens skuld, minst fortfara, emot en temligen dryg a gift, 3 å 6 måänader; under denna tid mäste en hvar underkasta sig, alla de der benarmhufvudmagoch rygg-rörelser, som den unga lskaren kört omtales blivit använda vid gymnastiken för sjuka å gymnastiska central-institutet; bjelper inte en, så skall ofelbarligen en annan utaf nämnde rörelser kurera det onda. — När på detta sätt de stackars menniskorna blifvit rädbråkade ett halft är, ofta utan lindring för sina krämpor — och till fullo utbetalt det betingade arfvodet — då slutar kursen för i är, med uppmaning ät de lättrogne: alt, pöföljande höst, änyo infinna sig, vemedan gymnastikens välgörande inverkan på menniskokroppens sjuka organism, omöjligen kan verka så hastigt, — fastän vida mera ändamälsenligt, än den medicinska behandlingen., På grund af förestående tillåter sig insändaren uppmana dem det vederbör, att, i denna landets mest spridda Tidniog, läta inflyta, ett utlätande om dessa urga herrar verkligen efter genomgängen kurs i vilitär-gymrvastik vid gymnastiska Central-iustitutet, ega nog kunskap för att uti landsortsstäderne uppt träda, som uti sjukgymnastik praktiserande vetenskapsAtt unga män på honnett vis söka skaffa sig en inkomst, mä ingen förtycka —, men anlitas för detta ndamöä! charlataneriet — dä är och blir den nya födkroken lindrigast sagt nicke officermässig,. Hatare af svek i ord och handling.