Aftonbladet – 14 september 1853, sida 3

Irag grafvar tunnes, gkuile man gerna vandra I dit hvarje år, för att nedlägga en frisk krans derpå. Ett nästen liknande förhållande eger rum med Adrienne Le Couvreur. Skälen dertill äro något oklara; vi vilja försöka att utreda några bland dem.: Adrienne Le Cou-l vreur är den första skådespelerska i Frankrike, ) som på samma gång njutit ryktbarhet på sce-l. nen och aktning i sällskapslifvet. Hon varl älskad af den ryktbaraute krigare på sin tid; hon inspirerade tidehvarfvets störste skald till hang mest rörande elegi. Den offentliga skandal, som alstrades af förbudet att gifva henne Jen ärlig begrafning, den tragiska tolkning och jden hemska misstanke, som sattes i omlopp rörande hennes död, hafva öfver hennes gsta ögonblick spridt ett hemlighetsfulit iniresse ,och förvandlat henne till en martyr. som man kände sig uppmanad att älska och att hämnas. Hvad skall jag tillägga mer? Hon äs bland deras antal, som under sitt lif varit i besittning af tjusningens gåfva, och — hvad som blott är högst få förunnadt — denne oförklarliga tjuskraft har öfverlefvat henne: den fortfar att göra sig gällande äfven efter hennes död. Vi hafva sett den på handling rika dram; i hvilken två män af talent (och den ene är vår tids uppfioningsrikaste dramatiska snille) åter uppkallat och på scenen framställt henges bild ); de hafva skrifvit titelrollen för on stor skådespelerska, vår tids Adrienne, och I genom en lycklig teckning gjort den passande Iför bennez konstnoärliga nigtuing. Detta vore väl icke något giltigt skäl för oss att inblands ogg i dessa teaterangelägenbeter och att ingräkta på ett område, som icke är vårt, derJest vi icke genorma några nyss upptäckta doxumenter, och deribland några förut icke utlgifna bref, som hedra denna både genom sin Ikarakter och sin talent utmärkta qvinna, funne ocva i tillfälla att sprida något ljus öfver hencen personlighet. ) Adrienne var född omkring år 1690 i Fimes, mellan Soissons och Reims. Hennes far, till yrket hattmakare, flyttade år 1702 med sin familj till Paris och slog sig ned i förstaden Saint-Germain, icke långt från la Comedie. IDetta granskap stärkte ännu mer hos den unga flickan den passion för teatern, som var henne medfödd. Flere borgare i Fimes,, berättar abbe dAllainval, för hvilken man skyndade att! omtala dessa gryende anlag, vhafva sagt mig,! att hon redan i sin spädaste barndom roade sig med att recitera verser, och att de oftal, hemtade henne hem till sig för att få höra henne. M:lle Le Couvreur var en af dessa ovanliga menniskor, som bilda sig sjelfva.s). Vid 15 års ålder uppträdde hon, jemte någral unga personer i granskapet, i Polycuctes och i den lilla komedien Sorgen (af Thomas Corneille). — Repetitionerna försiggingo hos enl kryddkrämare vid gatan Ferou. Man taladel derom i hela qvarteret. Adrienne speladel. Paulisse, och sekunderades icke illa af de öf-Å: rige medspelande; der fanns bland andra. enl. severe, som utmärkte sig genom sanningen i sitt spel. Presidentskan le Jay öppnade för den lilla truppen sitt hotell vid gatan Garanciere; hela den förnäma verlden strömmade dit; det påstås, att porten, bevakad af åttal. Schweizare, sprängdes af folkmassan. Mer knappt var tragedien slutad, så inträdde polisens tjenstemän och förbjödo fortsättningen.. en lilla efterpjesen blef icke gifven. Såli slutade dessa representationer utan högveder-. börligt tillstånd. Adrienne spelade ännu nå-l: gon tid inom kyrkans område, under skyddl, af storpriorn af Vendöme; derefter tog honl. undervisning af skådespelaren le Grand, ochl; man förlorade henne ur sigte. Hon gjorde turer i landsorterna och i grannländerna och. uppträdde på teatrarna i Lothringen och Elsass. Mer än en gång under denna tidrymd var det fråga om att hon skulle återvända till Paris. men hon uppträdde icke der för att debutera förrän våren 1717, i Monimas och Electrasj roller, och hon framstod från första stunder som en fulländad skådespelerska. Man ytt-: rade helt öppet, att hon började der de storal: skådespelerskorna pligade sluta. Hon var då), mer än 25 år gammal, och hade varit vid teatern i 13 år. Inom en konstgren, som lemmar så fögal. spår efter sig, är det svårt, då man dömer på afstånd, att göra något annat än att framställa de samtidas vittnesbörd, och man har nästan ingen utväg att kontrollera dem. I närvarande fall är berömmet enhälligt och bärj. en och samma allmänna prägel. Henne tillkommer ärann, yttrar le Mercure (i Mars 1730).1. vatt hafva infört en ren, ädel och naturlig deklamation och att hafva bannlyst denna deklamation af hälften tal och hälften sång. Hon ifrade för större natursanning i kostymen; så t. ex. var hon den första som införde bruket af hofdrägter i drotiningoch furstinne-roller. Denna reform vidtog hon, då hon spelade drottning Elisabeth i Grefvinnan af Essex. På samma gång hon antog en drottnings kostym, antog hon äfven tonen af en sådan, d. v. s. hon talade naturligt och flärdfritt, utan att, i likhet med de andra,: anse sig tvungen att genom en tillgjord hög-l. tidlighet söka ersätta hvad som ända dittillsl. hade fattats i kostymen. Man tyckte sig sel. en furstinna, som spelade komedi för sitt nöje.l; Hon spelade äfven i den egentliga komedien, i: ehuru med mindre anlag och resurser än 1l! tragedien, och det var blott i några få komi-l. ska roiler som hon uppträdde med lysandel: framgång. Hennes egentliga styrka och oöf-i j j loj verträffliga förmåga låg i detpathetiska. sHon egde förmågan att intränga till erforderligt. djup för att återgifva de stora passionerna och jäåta dem framstå i sin fulla kraft.e Man harj. sagt om m:lle Champmesle, att hon egde enl: bland de mest sonora stämmor och att, oml:; man öppnade dörren till salongens fondlogel: medan hon deklamerade, skulle hennes röstl: hafva hörts till caf6 Procope. Jag tviflar atti; detta var händelsen med m:lle Le Couvreur;c men hennes röst smög sig till hjortat medit smekande finhet och säkerhet; hon visste gifval: klang äfven åt de svagaste verserna, och de; könaste återgaf hon i deras fulla, herrligalf ft. Hon hade icke många toner i sinlf