Aftonbladet – 14 september 1853, sida 2

lura länge ämnar finansministern, frih. Palmstjerna, dröja med att bringa till verkställighet Kongl. Maj:ts ochrikets ständers beslut angående ändring i sättet för de indelta hemmansräntornas och kranoliondens utgörande? Redan i början af detia år togo vi oss frieten fästa uppmärksamhet på det vigtigd ärenle som här ofvan är nämndt, nemligen K. M:ts och rikets ständers beslut i fråga om räntegifvarnes rättighet att lösa så väl kronans oehållna som de indelta räntorna och tionden efter medelmarkegårg, utan forlön, och om apphörande af räntetågsrnes rätt att uppsöga persedlar in natura. Denna vigtiga frågas beskaffenhet blef då i detalj utvecklad och ernran framställd huruvida ej regeringen ämade snart promulgera den lag, som redan genom rikets ständers bifall till Kongl. Maj:ts proposition, således genom de båda statsmakernas gemensåmma beslut, var given och sällande. Redan förut hade Skaraborgs läns nvånare iramställt en erinran i samma anda. Sedermera har om saken vid flera tillfällen ytterligare påminnelser blifvit gjorda — men allt förgäfves. Det har inträffar, det i ett konstitutionelt samhälle i sanning oerhörda, att n minister kunnat i öfver två år dröja med att bringa till verkställighet en gifven lag, öfver hvars utöfvande och stränga efterlenad han i främsta rummet är saft att vaka. Detta uppenbara trots emot oen förakt för både den kodung, bvars förtroende han emottagit, och rikets ständer, torde ej öga ett motetycke i vår historia, och skall en gång citeras såsom ett exerapel på den halsstarrighet en reaktionär minister kunnat ännu i 19:de århundradet, uti ett land med kopstitutionel styrelse, åädegalägga. För att äanu en göng visa frågans beskalffenhet inför, dem som raöjligen glömt bort den, vilja vi erinra em åtminstone nägra förhållanden, som kunna vara obekanta för stadsbosch, men som tyvärr äro alltför bekanta för hvarje innebatvare af Kronoakattejord. Bland de många bördor, som trycka denna bårdt betupgade jord, äro måhända de skatter aldratyngst, som skola utgöras till vissa räntetagande embets Det är ej nog ait den skatt, söm skall gives till desza räntetagare, är i och för sig dryg och tryckande; den blifver det ännu mer och blir derjemte ytterst förhatlig, derigenom att sättet för dess utgörande öppnar fältet för de svåraste prejeriere Ränteguvaren är nemligen skyldig att, om röntetagaren så fordrar, forsla den ränta han skal! legsna ända till 6 mil (vi tro ej att han kan tvingas derutöfver). Dä nu sådana naturapreestationer förekoraraa som t, ex. spanmål och kol, och dessa skola lemnas på en viss gifven dag, hvarken för: eller sedoare, aå inträffar det att en Hera rails forsling måste verkställas just under den sldrasvåraste årstiIden. Det finneg orier, der forslingen måste re EKENS SE ITS OSSE IT IL ONE GIN DOT EFT TSAR