Aftonbladet – 10 september 1853, sida 3

;synen kommer efter den som är beredd af menniskorna. Gud reser sig bakom menniskorna. Förneka så mycket du vill den högstes rädslag, erkänn icke hans medverkan, strid om ord, kalla det som hopen kallar försyn styrkan a? sakerna eller allmänt förnuft; men betrakta resultatet af de utförda handlingarne, och du skall se att alltid motsatsen af hvad man väntade blifvit frambragt, då det icke från början var bygdt på moral och rättvisa., PAA ! Skildringar från en resa i Fordamerikas Förenta Stater. Af —8—9. (Forts. fr. gärdagsbl.) Den 3 Juni var jag åter i Rock Island och fortsatte, i sällskap med herr P., resan följande dag öfver Illinois prairier till Princeton, en stad nära floden Illinois. Under vägen hörde vi omtalas en svensk f. d. kapten vid ett regemente i sydvestra Sverige. Denne hade köpt sig en farm på Illinois gyldene pairier, men sades hafva skördat endastfattigdom. Han sjelf var ej van vid arbete; hans döttrar hade i Sverige ätnjutit en fin uppfostran och kunde följaktligen här ingenting företaga sig. Nöden hade dock ru bringat dem att lära sig arbeta. Grannarna beklagade den stackars kapienen och hans hus, som ofta voro föremäl för deras välgörenhet. — Uti och omkring Princeton bo orakring 200 svenskar. En af dem, herr W—r, dref ansenlig handel och sades vara en förmögen man. Han gjorde dock ingen heder åt svenska namnet, emedan ban var allmänt beryktad såsom en man af dälig karakter samt sades isynnerhet utöfva ett skadligt inflytande på svenskarna, hvilka han gick til hamda med försäljning af starka drycker och.öfver hvilka han utöfvade ett slags despotism, såsom varande i medborgerligt hänseende deras fac totum. Enligt hans egna berättelse hade han i Sverige tjenat såsom vaktmästare vid ett offentligt embetsverk. 1 denna egenskap hade en större summa penoingar tillhörande verket blifvit honom anförrodd, med hvilken summa han en vacker dag rymmer till Amerika. Här lärde jag äfven känna en annan svensk vid namn Anders Larson. Denne hade varit kolare vid Strömbacka bruk i Helsingland, och ankom till denna stad för två och ett halft år sedan, då han ägde 75 dollars. Nu har han en stadslott. på hvilken han uppbyggt tvenne hus, det ena till uthyrning — allt värdt omkring 500 dollarg. : I Princeton skildes jag vid min vän, herr P., och begaf mig d. 6 på väg till Tremont. Vägen ledde til! det mesta genom skogsmark med den yppigaste vegetation. Vinrankor sågos slingra sig upp efter träden ända till 90 fots höjd, vild humla växte ymnigt ibland småskogen, och marken syntes digna under bördan af den yppiga vegetation, som betäckte den. Det förundrade mig, att denna så utomordentligt fruktbara och herrliga trakt var så litet bebodd; men jag underrättades, att den i anseende till sitt djupa läge var osund och blottställd för öfversvämningar från den förbi flytande Ilinoisfloden. Den tid torde dock snart komma, då en raskt framskridande odling och civilisation skall hafva gjort sig full nytta af dessa fruktbara landsträckor. Snart var jag åter vid floden Illinois och gick med ångbåt nerföre densamma till Peoria, Denna stad är en ibland de många, som hastigt hafva uppblomstrat. År 1832 funnos på denna plats endast 19 blockhus och tvenne spjelverkshus med en folkmängd af 75 till 100 personer. 1843 blef den inkorporerad såsom stad och räknade då 1900 personer. Nu äger den 9000 nvånare, och dess handel och folkmängd stå uti en hastig tillväxt, hvilken än mera kommer att ökas, sedan den härifrån till Burlington påbegynta jernvägen blifvit fullbordad. Här funnos icke mindre än 13 olika denominationer, hvilka hvar och en hade en, eller flera kyrkor, och platsen sades vara utmärkt för sträng sediighet. Hvarje kyrkoafdelning sökte att göra allt hvad den kunde för sitt eget intresse, utan att dock inlåta sigi någon strid med andra denominationer, och det var här icke ovanligt att byta predikstolar.. Här funnos äfven en bop röda republikaner, hvilka hitkommit ifrån Tyskland och förliden sommar tillfogade staden icke liten oro och skada. Förliden sommar eller höst berättades äfven 40 svenskar hafva gjort staden ett besök. Ingen af dessa förstod ett ord af engelska eller af något annat språk, utom sitt eget modersmål, och man hade största svårighet, innan man lärde sig förstå att de voro svenskar, hvilket de på tillfrågan tillkännagåfvo genom en nickning med hufvudet. Dessa svenskar voro alla helt och hållet utblottade och stadda i stor nöd, hvaiföre den allmänna välgörenbeten mäste taga värd om dem. Det är illa, att våra landsmän skola så vind för väg gifva sig utiden vida verlden och falla främmande samhällen till lagt. Men detta är icke det enda exemplet af den tanklösbet, som så företrädesvis utmärker de svenska emigranterna. Måhända hörde dock desaa till de många olyckiga, hvilka under vägen upp till vestern så; ofta plundras. Intet sällskap af emigranter borde resa uppåt landet u:an en pålitlig tolk. som hade kunskap om härvarande förhållanden, för att undvika att blifva icke blott plundrade utan äfven ofta omkomma i yttersta elände. Isyanerhet böra emigranter akta cig för att fara på kanalbåtar SRS IPREN TREE RR med karakteren som mest stött mig — det var snarare bilden af hela samhället, som var, banAlaa Adde 2 0 FP Te I 2 I 1 a