Aftonbladet – 9 september 1853, sida 2

ånga — han hvars ärelystnad redan sväfvade ängt utom glacehandskar och kabriolet! Denna anke var hopplös, och förvirrad och tviflande styrde jag mina steg till Vivians boning. Jag ann honom hemma, och sysslolös, stående vid önstret med korslagda armar oeh så djupt örsjunken i drömmeri att han icke märkte nitt inträde förr än jag vidrörde hang axel. Ha l sade han då med en af sina korta, mabba, otåliga suckar, jag trodde ni hade fvergifvit mig och förgätit mig — men ni ser blek och utmattad ut. Jag skulle nästan kunna tro att ni magrat under de här få dagarne.s Ack! fråga icke efter mig, Vivian; jag har kommit för att tala om er. Jag har lemnat Irevanion; det är afgjordt att jag skall till universitetet — och vi lemna staden allesamnans inom få dagar. Inom få dagar! — alla! — hvilka alla? Min familj — far, mor, ohkel, kusin och jag sjelf. Men min bäste vän, låt oss nu allvarsamt öfveriänka hvad som är bäst att göra för er? Jag kan presentera er för Trevanion.s Ahlb Men Trevanion, fastän han är en förträfflig man, är dock en bård man, och dessutom då han alltjemt byter om de ämnen som sysselsätta honom, torde han om en månad eller så cke hafva någonting åt er att göra. Nisade att ni ville arbeta — vill ni samtycka att icke klaga om arbetet icke kan verkställas i glacdhandskar? Det är väl bekant, att unga män som gått långt i verlden hafva börjat som tidningsreferenter. Det är en aktningsvärd ställning, mycket eftersökt och ej lätt att erhålla efter hvad jag tror; men likväl — Vivian afbröt mig hastigt — Tusen tack min vän! men hvad pi säger stadgår det beslut jag hade tagit innan ni kom. Jag ämnar försona mig med min familj och återvända hem. (Forts, följer.)