Aftonbladet – 7 september 1853, sida 1

stt olika droger och örter gagna kroppen i förhållande till desg olika krämpor. Då vi äro sjuka öppna vi icke vårt medikamenhteförrid och taga det pulver eller den flaska vi föret få fatt uti. Det är den skicklige läkaren som begtämmer hvad dozis den sjuke bör hafva.s Det der kan icke vara något tvifvel underkastadt,, inföll kapten Roland. Jsg kommer ihåg ett apmärkningsvärdt exempel på riktigheten af hvad ni säger. Då jag var i Spa nien blefvo både min bäst och jag sjuka på samtöia gång; man skickade en dosis för hvardera; och genom någat infernaliskt misstag fick jag hästens läkemedel, ock hästen, stackars kräk, fick mitt.p Och hvad blef följden?s frågade min far. Hästen dög, svarade Roland sorgset — ett dyrbart kreatur — fuchs, med stjerna i pannan., Ock du?x Jo, doktorn sade att det borde ha dödat mig, men det beh5fdes mer än en lumpen flaska apotekssaker för att döda en man i mitt regetente., Icke desto mindre koröma vi till samma gutsate, fullföljde min far, — jag med min teori, du med din erfarenhet, — att det läkemedel vi begagna icke får tagas på slump, och att misstag om flaska kan döda en häst. Men då cet gäller själets läkedom, buru litet tänka vi då på den gyllene regel rotå sjelfva sunda förnuftet föregkrifver i afseende på kroppen.n I Nåviln, sade kaptenen, hvad läkedom finnes det för själen? Skaktpeare har ytträt något oM deita ämne, hvilket, om jag minnet rätt. går ut derpå stt det finnes inga läikeme del för en sjuk själ Det trör jag icke, broder; hen yttrade endast att läkemedel (bvarmed ban försfod piller och dekokter) göra det icke; och Shakipeåre var den siste somskölle velat redsätta sin egen könst; ty han var i sanning en stor själa läkaren Aha, nu förstår jag dig, broder; — böcker Inu igen! Så att du menar, att om en mans