Aftonbladet – 3 september 1853, sida 3

by, och derefter en blomstrande stad; Herr Dixon var nu en gråhårsman och stod såsom en vördnadsvärd patriark midt uti ett samhälle, som räknar det för sin ära att bära hanz namn. Han syntes ännu arbeta med en ynglings hela kraft. När jag gjorde min af att vilja aflägsna mig, seende honom vara stadd midt uti sina räkenskaper svarade han: Jag begynner tidigt om morgnarna, så att jag har god tid att tala med mina gäster. I Dixon formerade jag äfven en annan mycket intressant bekantskap med en prest, hvilken omkring trenne år sedan hit öfverkommit från England. Denne gjorde mycket sunda anmärkningar öfver emigrationen till Amerika. Med klimatet; sade han, kunde han aldrig förlika sig, i anseende till temperaturens och vindens hastiga omvexlingar. Dock, om han skulle återvända till -England och hålla föreläsningar öfver Amerika, ville han säga till sina landsmän: Kommen! Ty här kunna barnen erhålla en bättre uppfostran, landtbrukären har här en säker utkomst, och hvar och en annan som blott använder flit kan här påräkna en bättre framgång. . Och framför allt, bär åtojnter hvar och en fullkomlig religiös och medborgerlig frihet. Hvar och en, tillade ban, är benägen att döma om landet. mera efter det intryck det gör på honom enskildt, än efter den allmänna erfarenheten, och månge lättingar, som finna sig här missnöjda, återvända hem och bringa ett ondt rykte öfver landet. Ankommen från Dixon till Port Byron vid Mississippi, stannade jag der öfver söndagen och fortsatte resan följande dag ned efter floden Aill Rock Island, Ehuru vägen ännu var högst dålig, var dock himmelen klar, och utsigten öfver den majestätiska Mississippi, med dess af den yppigaste vegetation betäckta stränder, kom mig atc glömma alla föregående be-l svärligheter. Jag hade äfven här det trefligaste sällskap, tvenne unga gentlemen från östern, hvilka farit ut till vestern för att se sig om och här vid Mississippis stränder söka sig ett jordiskt paradis. Ingenstädes finner man en amerikanare, som ej med högsta loford upphöjer sin nation och sitt land. På jorden finnes ej-ett folk, så intaget af sitt lands storhet, som amerikanaren. Åre we not a great nation, sir? (Aro viej en stor nation, herre ?) är deras vanliga helsnivg till främlingen som reger genom derasg land. Detta skryt är ofta obehagligt; men när jag nu satt vid Mississippis stränder var det mig såsom en Jjuflig musik att höra mina reskamraters hjerteutgjutelser öfver det stora Amerika, och af deras samtal fäste sig följande ord i mitt sinne: Hvarje man är hör en kung cech hvarje qvinna en drottning. Hvar och en är en af ae 28 millioner, som böra försvara konstitutionen., Rock Island är en hastigt uppblomstrande stad af omkring 4000 invånare., med en intagande belägenhet vid Mississippi. Som denna stad kommer att blifva en genomgångspunkt för en af de kolossala jernvögslinier som innan kort skola sträcka sig från Newyork till Stillal hafvets stränder och är den enda punkt, der! man för närvarande anser sig kunna anläggal jen helbro för jernbananläggning öfver Missis-! sippi, torde densamma efter all sannolikhet bhfva den efter Chicago mest betydande handelsstad i Illinois. Emedan förnämsta afsigten för min resa till vestern var att besökal en för mig dyrbar vän i denna stad, hvilken för tvenne år sedan hit öfverflyttade från Sverige, dröjde jag här i fjorton dagar. Derunder hade jag tillfälle att närmare lära. känna tillståndet ibland här boende svenskar, af hvilka omkring 300 lefva uti och närmast omkring staden. Alla de, som jag här träffade och! lärde känna; befunno sig väl och hade sin goda utkomst, dels såtom handtiverkare, dels såsom arbetare, delge såsom tjenstehjon. Denl under arbete varande-jernvägen lemmar här god förtjenst för många, emedan hver och en erhåller från 1 till 15 dollars om dagen. En och. annan hade äfven förvärfvat sig en, iförhållande till den tid de här vistats, icke obe-. tydlig förmögenhet. Dock hafva svenskarne äfven här varit hemsökta af. sjukdomar, och många dogo förlidet år i kolera. ; Den 10 Maj begaf jag mig i sällskap med min omförmälde vän, hr P., på en tur till de svenska kolonierna i Iowa och Illinois. Vår väg förde oss först nedför Mississippi tilll Muscatine belägen på flodens vestra strand. Denna stad har äfven ett ganska fördelaktigt läge och har på de sednaste fyra åren tillvext från 2—300 till omkring 5000 invånare. Under detta år sades 3000 emigranter redan hafva anländt till denna plats. Nästa morgon voro vi i Burlington, en stad af 5—6000 invånare. Afven här finnas omkring 100 svenskar, hvilka hafva sin näring dels såsom arrendatorer af farmer, dels: säsom arbetare och tjenstehjon. Vi besökte bland andra en arrendator vid Ramn Alexander Johnson, hvilken bodde en half! sv. mil-utom staden. Denne var föddiHorns socken af Jönköpings län och kom till Amerika om hösten 1849. ÅAtföljd af hustru och 3 små barn, ägde han; sedan han betalat passagerareafgiften i Götheborg, endast 5 rdr.! och när han kom hit på stället stod han i 26 dollars skuld. Oaktadt han arrenderat farm endast i 2:ne år och derunder sistlidne gom: mar låg sjuk i frossan, sade han sig vara i goda omstärdigheter. Han hade 3:ne egnal! hästar, en stor mängd andra kreatur och alll annan behöflig lösegendom. På farmen, som 1 utgjorde 40 acres (omkring 34 sv. tunnland) v och var mycket fruktbar, odlades till det mec sta hvete samt dessutom indianskt korn, potatis och hafra, det sednare. endast för krea!t turen. Emedan här finnes mycket ouppod-c lad jord, men få arbetare, äro arrendevilkoren 1 ganska förmånliga. Arrendatorn lemnar merNS RSKR NTE NESS ESA are ONE pe illantkikalmärene de ann RR RR