Aftonbladet – 3 september 1853, sida 3

Thomas Carlyle. Skildringar från en rtesa i Hordamerikas Förenta Stater. Af —38—g. (Forts, fr. gärdagsbi.) Den 20:de lemnade jag Chicago för att fortsätta resan till. Rock Island vid Mississippi. Till denna flod kan man från Chicago redan färdas halfva vägen på jernbana, antingen i nordvestlig riktning till Rockford mot Galena, eller i sydvestlig till Peru mot Rock Island. Jag valde den sednare vägen, såsom kortare. Vägen liknade, isynnerhet sedan vi nalkats floden Iilipois, en storartad all genom ett paradis. Det var det vackraste sceneri jag någonsin sett. Natur och konst voro här på det herrligaste sätt förenade. På Illinois venstra strand såg man en på afstånd längs floden löpande skogsrand af ek och annan löfskog — der framföre närmast floden en smal sträcka af prairie eller slätt gräsland — så den silfverklara Iillinoisfloden — derefter vid flodens sida TIilinois-kanalen, som från Mississippl. öppnar direkt vattenkommunikationej blott med Chicago utan äfven med de inre delarna af Michigan och Indiana — sedan vid kanalens sida en allmän korsväg, hvilken beledsagades af en elektrisk telegraflinia — och slutligen paralelt med allt detta jernvägen. Det är omöjligt att uttrycka de känslor jag erfor vid att se så mycket herrligt och stort af natur och konst så nära förenadt uti en trakt, som ej längesedan utgjorde ett hem endast för kringströfvande vilda indianer. Vid Rock Well, några (eng.) mil i vest från Ottawa, låg en ångbåt färdig att föra passagerare utföre floden och till S:t Louis vid Mississippi. Straxt derpå var man i Peru, jerabanans ändpunkt. Denna stad bebos till största delen af tyskar, och sades äga 3 till 4000 invånare. Jag mötte här ett missöde, som ledde t:ll en långsam och mycket äfventyrlig resa. Mina saker hade af misstag blifvit upplemnade 2 (eng.) mil från Peru, hvarföre jag ej kunde med första lägenhet färdas den mnärmaste vägen till Rock Island, utan måste dröja öfver ett dygn och afvakta annan lägenhet för att taga en omväg. Så beqvämt och fort man här färdas på ångbåt eller jernväg, så besvärlig och långsam är deremot ofta: färden med så kallad sstage, eller postvagn. När vägarne äro torra, bjelper man sig drägligen fram genom detta nya land, der man ej ser tecken tillsten eller sand på sträckor af flera sv. mil. Men när ett rätt amerikanskt regn nedstörtar öfver de nya och lösa vägarna, är man isynnerhet höstoch väårtiden nästan urståndsatt att komma ur fläcken. Jag vill ej söka beskrifva min fem dagars långa resa ifrån Peru öfver Dixon till Rock Island, en sträcka af omkring 15 sv. mil. Ieke blott, att jag aldrig hade kunnat föreställa mig en så svår och farlig resa; äfven amerikanare; som förut hade färdats i denna trakt, försäkrade att det var den värsta de någonsin hade haft. Vagnen gick flera gånger sönder, hästarne syntes ofta vara färdiga att stupa, vi funno oss vid nästan hvarje steg i fruktan. att stjelpa eller att fastna i djup gyttja midt på em ofantlig prairie under störtregn och utan att se tecken till någon menakig boning. Broar voro bortsköljda och vi måste med lifsfara färdas öfver högt flödande åar. och bäckar. Ofta måste hela sällskapet stiga ur vagnen och vandra långa sträckor i gyttja och vatten. Detta kan ge ett litet begrepp öm sättet att resa uti denna nya verld, synnerhet höst och vår. Under de torra sommarmånaderna reser man dock äfven här ofta beqvämt på stage. ; Dizon, vid Rockfloden, är en ny stad af 1500 invånare. Den har ett vackert läge på en sandbank vid floden, och som den är omgifven af det bästa åkerland och en jernbana ifrån Chicago till Rock Island snart. kommer att gå härigenom, bar; den att mötse en blomstrande framtid. Jag blef här introducerad till stadens grundläggare; hr Dixon, hvilken. hade sitt kontor i rådhuset. Ett drag af denne mans lefnadshistoria må vara af intresse att anföra. D. hade såsom ung man varit medem af en baptistkyrka i Newyork, men blifvit. af en eller annan. amledning exkommunicerad. Troligen i sorgen härötver drager ban ig åt vestern för att i dess skogar tillbringa tt eremitlif. Öfver den breda Rockfloden anns på den tiden ej en enda färja. Dixon sifver sig derföre till att blifva en färjeman, ch hans färja vinner snart ett allmänt rykte. Jet vackra och helsosamma läget vid Dixon erry leckar snart en och annan att der nedätta sig. Och så uppstår här innan kort en