Aftonbladet – 3 september 1853, sida 3

rapporna, inträdde .i förmaket, som var den illa familjens samlingsplats; ty sedan vi flyt at till London hade: min fer upphört att ha in studerkammare för sig sjelf, och nöjde sig ned hvad ham kallade sett hörn) — ett hörn stort nog att lemna plats för två bord och stt mindre reservbord, med stolar å discretion ulla öfverhöljda med. böcker. På motsatta silån om: detta vidsträckta hörn-satt min onkel; iu i det närmaste -könvalescent, och han var sysselsatt att med sin styfva militäriska hand nrita vissa siffror i en liten röd annotationsbok — ty läsaren vet redan att min onkel Roland i sina utgifter var den mest metodiska man .som kan tänkas. Min fars ansigte var mer välvilligt än vanligt; ty framför honom låg ett korrektur — första korrekturet af hans första arbete — hans enda arbete — den stora boken! Ja! det både verkligen funnit en press. Och det första korrekturet på-ens första arbete — fråga en författare hvad det vill säga! Min mor var ute med den trogna Primmins, på bodoch torgbesök utan tvifvel; -alldenstund bröderna voro på detta sätt sysselsatte, var det naturligt att mitt inträde icke skulle göra så mycket buller som om det hade värit en bomb, ek:er. en. sångare, eller en åskknall, eller åtminstone säsongens roman på modets, eller hvad helst annat som på den tiden gjorde buller af sig. Ty hvad kan väl nu för tiden göra buller? Nu då den mest förvånande sak af alla är vår intima förtrolighet med: förvänånde saker — då vi säga helt sorglöst: En ny revolution i Paris,, eller då det söges: att nu är hin håle lös i Wien igen! — då Joinville fångar fisk i dammarna vid Claremont, och du knappt vänder dig om för att betrakta Metternich vid Brightonkajen! Min onkel nickade och -mumladeotydligt: pmin fru — (Forts.)