Aftonbladet – 2 september 1853, sida 1

Vivian, hvars flit hade starka vingar, men endast ville göra korta flygter, hade enmiellertid icke sysselsättning för mer än några timmar om dagen. och jag fruktade slutiisen at han blott och bart af sygslolöshet skulle äterfalla i sina gamla vanor och återuppsöka sina gemia bekantskaper. Hans cyniska rättframhet lät förmoda att båda voro vanhederliga nog för att rättfärdiga de allvarsarimaste ferhågor för en sådan vändning; följekfligen sökte jag om aftnarnefinna ledighet att förströ hans ennäi genom att ledsaga hönom på promenader genom de gasupplystå gatorna, eller någongång för en timma eller tå till någon af teatrarne. Vivians första omsorg, då han fann sig ega nog tillgångar, hade egnais åt hans egen person, och de tvenne egenskaper, iakttagelseoch härmningsförmåga, hvilka ett så skarpt förstånd som hans vanligen besitter, hade satt honom stånd att ernå denna behagfulla prydlighet i Bin drägt sofa är egendomlig för den engelske gentlematmen. Undet de första dagarne af hans förvandling märktes emellertid spår af:hans naturliga böjelse för prål eler af dåliga sällskaper; men dessa spår försvunno det enåefter det ändra. Först försvann en prunkande halsduk med nedvikta kragar; derefter fingo ett par sporrät gå sin kos; cch slutligen utbyttes äfven ett oiaboliskt instrument som han kallade käpp — men som förmedelst en löpande köla kunde iena ändan tjena såsom en knölpåk, och dolde en dagg i den andra — möt den i vär fredliga huivudstad vedertagna vanliga promeriadkäppen. Emwdylik förändring, ehuru i mindre grad, föregick äfven i hans sätt och konversatior. Det förra blef mindre tvärt och stötande, den sednare lugnare, törhända glädtigare. Detvar uppenbart att han icke var känslolös för det upphöjda nöjet att sörja för sig sjelf genom