Aftonbladet – 1 september 1853, sida 3

rr RR jandes under ett luttstreck, som icke var gynnande för den götiska byg gnadskonstens högsta utveckling. Dessa republikers rikedom, lärdom, förfining och handel kunde naturligen icke undgä att utöfva stort inflyterde på deras sedvanor och smak samt bidrsga till dessas utbredande iheia den civiliserade verldeo. I Eogland föraciedde utrikes resor och avvändandet af ntländska arkitekter ytterligare kränkoingar af ändamälsenlighetsgruudsen ev, genom införandot af byggnadsmönster frän läedev med helt olika luftstreck, sedvanor och tänkesätt. 1)en klassiska byggnadskonsten har funnit Eoglands å rd lika ogynnsam för dess högsta utvecklingar, som Ia lens var för den götiska; hvilken dubbla erfarenhet tel 7 starkt till förmän för meranämnde grundsats, hvillet TB författaren treor vara grumdvalen för all förträffligha i konsten, Den gamla litteraturens atea upplifvande framkallade ett ifrigt begär efter motsfy cken till de tempel, om beskrifvas hos de gamla för attarne, och efiersom de-gamlas skrifter och bildhu ggerier uppenbarligen öfverträffade dätidens inhema ka arbeten, ådrog man deraf den obetinkta slutsats, att det äfven mäste förhälla sig så med deras byggnada onst; hvarföre ett utdödt eller förnedradi folks tempelavu skulle äterupplifvas och lempas för en Py tids bruk... I ssknad af noggran kännedom om Athns herrliga byggnadsverk, antogos och gällde mänga barbarismer säsom klassiska skönheter samt dyrkades såsom atbildningar af då herrliga konstverken frän PericWS tid, anda till dess Stuart och Revetts afritningar rik. ade uppmäriee samheten på den grekiska byggnadskonsv ens veriuiga kännemärken och skaplynne. Erfareoleten Synes be. visa, att denna byggnadsatyl i sin renhet Nis icke passar. för nägot arnat Jand än dem, som äro Välsig nade med ett lufistreck liknande Greklands. Vär ljus är sä kallt, och firgen ps vära byggnadsämnen, ef ter att hafys varit utsatte för en rökig atmosfer an så dyster, att de egendomliga skönheterne hos denna . styl gå elldeles förlorade och eftekien blir isande och . motbjudande. Med ungdomens friskhet ännu i beball. och med de modifikationer, som af arkitekterne in-förts, må Assize Courts och Branch Banken synas vederläf denna ädgt, men det är fara värdt, att: inom högst få är sanningen dera! skall vinna bekräfelse äfven i afseende på dem, enär den stödjer sig oå förflutoa tiders erfarenhet. De fribeter, som hvar-lera arkitekter vägat taga sig, Synas vara uppfattade; för det mesta i ex korrekt och artistisk anda, Ssynaerligen hvad beträftar Assize Courts, och torde för aägon tid verka ett fördröjande af resultatet: det är 22da skilnaden. Den klassiska byggnadskonsten har till viss grad i England blifvit utträngd af de italienska och götiska. stylarne, men den har lemnat spär efter sig ide ialrika, öfver hela landet spridda olämpliga byggnader;. i hvilka det södra Europas kollonpader gifva skugga. och fuktighet ät boningar, den: man söker upplysa. och värma medelst nordiska fönster och eldstäder, hvilka äro i de flesta fall införda med uppenbar kräntaing af allt hvad regel heter, eller äro maskerade med all den fyndighet hvaraf arkitekter är mäktig, under det att ofvanpå och rundiom detta profstycke på ren byggnadskonst äro uppställde statyer, klädde å la Grec, d. v. s. i det närmaste nakne, liksom de ville ötvertysa de skälfvande invänarne i detta Salla och fuktiga luftstreck, att det är den soliga södern Portiken, säsom den nu begagnas, är gemenliger blott en till prydnad afsedd utväxt, som är pälsppad byggnaden, icke iuförlifvad och sammanväxt dermed, säsom en beständsdel, väsentlig för der beqvämligbet, som efrersträfvats; liksom arkitekterne hemtade ideen ifrån päträffandet af en oxe med bjorthufvud eller nögon annen raturens lek, som för deras förvända inbillning syntes värd att ätergifvas. Upplysande prof härpå har man uti National-galleriet, University-College i London och södra ingärgen till den förut omnämnda Assize Courts, hvarest portiken befoner sig på ex höjd af så möärga trappsteg, att den som önskade skydd derunder, kan blifva genomvät, incan han hivner dit upp. Den vsnliga indelningen af en kyrka i bufvuå och sidoskepp synes hofva haft sitt ursprucg icke uti näson symbolism utan i ärdamälsenlighet. I kyrkor ned hvälfda tak skulle spännvidden frän mur ti!l mur blifva alltför stor, samt sträfpelare af väldiga iimensioner erfordras för att moistå bvalfvens tryckaiog; och man mäste röna enshanda svärighet med bjelktsk, under en tid då timmerbyggnadskonsten stod oå e ganska läg stöndpunkt. Spännviddens fördetaing i 3:ne delar undanröjde dessa svärigheter, och införsndet af målade fönster bidrog att förhöja bygg sadens upplysande. Den tillökning i vördnadsväckende utseende, som härigenom vanns, var ett tillavigt bihang till denna förträfflivhet i konsiruktift aänseende, icke det väsentliga uti planen, för hvilket bushällsaktighet, styrka och beqvämlighet — med ett srd ändamälsenlighet — skulle vppoftras. Granskar msn emellertid de flesta kyrkor, son blifvit byggda: i England, sedan början af 1500-talet, finner mar: denna grundsats af ändamälsenlighet samt af utseendets underordnande under tjenligheti plan eller kon-atruktiv förträfflighet, på ett märkvärdigt sätt väldförd. S:t Pauls katedral är ett talande bevis börpb, 1y här, säsom det träffande blifzit anmärkt, är epa tälften af kyrkan byggd för att SSymma bort den indran. Hör har arkitekten varit så otrogen sina tora vetenskapliga insigter och så Inet aktsam på xallan till all sann effekt i byggnadskoas!en. Att han mdangömt alla sina kopstrukt:7a hjelpmedei och ställt in öfverligsna förmögai skuggan, lixasom han skämie3 för sitt herrliga arbete. (Slutet följe) ) Författaren talar om England, hvarest stepkolsre, ben svörtar inom kort alla yttermurar ä husen. Red:s anm. Se ARS