Aftonbladet – 31 augusti 1853, sida 3

öka He NR gås a AA INESL plåt tiska nytta. Spörj lärarne inom de särskilda veter skaper, hvilka sysselsätta sig med utiorskandet af ns turens hemligheter, och astronomen skall förtälja fö dig öm alla himmelskröppars beroende af hvarandr medelst inflytelser, så afmätta, at hvarje rubbnin deri skulle kännas genom hela verldsaltet; om tyngd kraften; som styrer Planeterne i deras bånor och hö jer sippans späda hufvud; om lagarne för Jjuset; or ärstidernas vexling; samt om den regelbundna äter komsten af-ebb och flod. Fysikern :skall åberopa e mängfald af fenomener och bevisa, att storthen oc jordbäfningen äro icke blott storartade och väldiga utan också välgörande i sina verkningar samt gif vande upphof ät nya former-af skönhet; att äskan ä icke endast vördnadsväckande och ljungelden: prakt fall, utan elektriciteten ett verksamt redskap för-dei eviga godhetens. ändamäl; att sedan kröpparne nät gränsen af. nyttig tillvaro, kemien är oaflätligen sys selsatt med deras sönderdelande, i ändamål. att deras grundämnen gifva en nyttig. bestämmelse. Geo logen skall förtälja om djur, . som lefde i fordna ti der, om mastodonten och den väldige megatherium plesiosaurus och ichtyosaurus, ammoniten och trilobiten, liknande ännu lefvande slägten; men. med pregeln af den anftidiluvianska verld, som--de tillhörde. Naturalhistorikern skall hänvisa på de verk, som nt föras af de lägre djuren samt ädagalägga, huruledes öfverallt, i bäfverns konstrika hus och biets honingskzska, ändamålsenlighet är den berrskaude principen; och verldsomseglären skall berätta för dig om Eskimåens jordkula och Arabens tält, hvilka äro inrättade efter föreskrifterna af samma grundsats. TMan mä vända sig hvart som helst, så är det endasi uti den hyfsade menniskans byggnadsverk man finner den mest skärande stridighet. mellan anordningarne af en byggnad och dess ändamäl. Äro då obeqvämlighet och ändamäålsvidrighet bevis på civilisauion? Eller äro de snarare att betrakta såsom prof pä förgätenhet af denna i naturdriften liggande grundregel, på hvilken all förträfflighet beror? Framställd sälunda i sin nakenhet, kan frågan icke få mera än ett svar. Dessutom, huru skulle vi eljest kunna förklara bäfverns och det lilla biets öfverlägsenhet? Mycket af den brist på ändamålsenlighet, som man varseblifver, får tillskrifvas det vämjeliga ordsvammel, hvaruti byggnadskonstens studium är insvept. Hvarje dilettant i konsten tager för gifvet, allt efter Pjde fördomar han händelsevis insupit, att hans älskiingsstyl är ett förkroppsligande at all förträfflighet, samt att de andra äro barbariska fuskerier: och de fleste af yrkesmännen äro antiogen intagne af en lika beskaffad förutsättning eller beherrskade af sina byggberrars fördomar samt ur ständ att beunåra eller Jomtaladt af Vitruvius eller Stuart eller Revett, prak:;tiserats af Palladio, eller inskärpts af den kyrkliga I byggnadskonstens män; alltefter som det ena eller det andra faller dem i hägen. ; Så länge arkitekterne icke vilja uppgörs för gig en stående mättstock för det förträffliga; så länge de jbemta sitt ideal ifrån sina byggherrars nycker, och l det icke är en frukt af studier och forskning — så länge skall byggnadskonsten forifara att lyda modets skiftningar, på samma sätt som tapetserarearbeten ! och papperstapeter; och en vurm skall, tid efter an nan, genomgå landet för de klassiska, italienska eled götiska stylarne, allt som tillfället och slumpen: ögar. Mä man icke missförstå mig så, som skulle jag l; underkänna vigten af att studera tidens förherrskande , tycken, samt att till förmön för ett under händer i hafvande arbete upptaga och tillegna sig de ideer, 1 Hvilkå äro af mera förtjenst och värde; men dettali ändamäl, för hvilket byggnaden uppföres; eljest blifva l vi allenast efterapare och afritare, icke arkitekter och : mästare i en skapande konst. Se vi på den riktning, som blifvit följd af vära Ås föregångare inom arkitekturen, så skole vi finna, atts de kunna efterliknas med mera framgäng, genom att n snarare studera anden af deras förfaringssätt än bokstafven. I Vi finne i de tidigare åidrarne, utom vid sädanpa a tidpunkter, då konsten befinner sig i ett uppenbart ti öfvergängstillständ mellan tvenne stylar, att den jliz sina förnämsta utmärkande karaktersdrag oföränderlo; ligen bestämmes af luftstrecket, byggnadsämnena, och te tolkets vanor, modifierade genom föreställningar, som lir härleda sig från en föregående tid eller från ändra re länder. Grundelementerna uti Egyptens kolossala ih: byggnadskonst uppnädde sin fullkomligaste utveckling så i Thebe och Karnak, samt förfinades smäningom till Athens och Roms smärta proportioner. Af Egypiier-fr nes och Grekernes enskilda boningshus bafvavi-inga lvi lemningar i bebåli; men deras tempeloch deras graf-1fö var äro förkroppsligade uttryck af ctris religiösa fö-lpc reställningar, voro tjenliga för de ändamtl, hvarför)be de uppfördes, och äro bevis på deras arkitekters tro: ar bet mot ändamälsenlighets-grundsatsen ; på samma lbr gärg som i Pompeji cet yngre Roms arkitekter er-at KÖnba samma grundsats vara rådande i den lämpligs I tl ch beqvämliga anordningen ef de särskilda Bygena. ler, som der äro bevarade, samt i det passände utt: lessa yttre prydnader. hu Iabrytandet af de nordiska barbarerne fallbordade ski Örstöringen af de svaga qvarlefvörna af klassisk byggiadskonst, sädan den då-utöfvades, sermt förberedde tvecklingen af en ny styl, så olik som möjligt den örra i hänseende till Principen för skönhet och effekt; en medeltidens byggmästäre — dessa adla frin. are ), som värdade vetenskapens lampa och civilisa iopens frö på en tid, hvars inre historia är blott I gör iuilkomligt tecknad — hafva icke efterlermnat nögo evis, att de hade lust att öfverträda denna första tuedregel för framgång i konsten. De hafva fast era i deras domkyrkor, deras kloster, deras borgar ch i alla deras arbeten lemnat varaktiga bevis, att ter deras insigt, det valda -byggriadsämnet var det :est passande för det ändamål, hvartl det blifvit ivändt; på samma gäng som de yttre formerna at ;ggnaden, dess omkrets eller plan och dess upprit vg, voro afpassade efter klimatet och ber Dk gqvämlighet i byggnatens Dyttjande. D mpelhvälf med sina väldiga pelare, och de fönster med sin mystiskt dur fall öfverensstämmelse med bygg ; ö z 1, och voro icke tillkomna på mälj, utan omdöm h utan smak. Deras kolönner och hvalfbägar, d s sträfpelare, tinnar och listverk voro ibörigheter till bvarje byggnadsverk med utmärktare förtjenst: de utgjorde så ggnadskorstens allmänvingar, som förfina rarens smak och inbillningskratt, samt barg vit sbörd om hans fiktiga uppfattging af kovstens 31, hvilken han -studerede med eit veterskeplig vsr, som fick lyftniog genom bans skönhetsk r helgades genom -hens religiösa tro. (Forts. fö Förf. delar den i England rädande äsigten, att der var Frimutarne, som utgjorde medeltidens utmärkt: byggmäståre, dä det deremot var de andelige, bi ;kopar, högre och lägre prester samt vissa sfimunck prånarne, hvilka voro de egentliga representanterna ör och utöfvarne af den högre byggnadskonster inder nämnde tid. Red:s anm. FOSS gö mö it danskt rön i afseende på koleran. Vi ba emottagit nedansiående insända arti-:; rörande ett nytt botemedel mot koleran.1s täende i salmiakspiritus (Liqu. Arömön. sti). Vi meddela den så mycket heldse a uppfinnaren al detta medel, farm. kandien uch destillatom Bröndum — hvilket indaren icke synes ha sig bekant — för icke sesedan idanska blad edfelandet för den AR Räcket mv vo cv ög