Aftonbladet – 31 augusti 1853, sida 3

hl Författarens källor ba varit de yppers Alla hemliga bevekelsegrunder till det i hö za sta grad oförmodade resultatet af denna re . Jafslöjas med stor utförlighet. Man finner a I Orsakerna till denna utgång voro mångahan -loch högst invecklade. Skulden dertill tille -kännes nästan lika mycket kejsarinnans eg och hennes ministrars uppförande, som G staf Adolfs religionsskrupler. Ett mäktigt sk -118g ock i det tycke Gustaf Adolf fattade f kl. v. storfursten Alexanders gemål, Elisabet! hvars hemliga verksamhet många sederme tilldelade första tankan på Gustafs förmälnir med prinsessan Fredrika af Baden, Elisabetl Isyster. I. En intressant episod är äfven hvad som me delas om Gustaf Adolfs böjelser för fröknarr Modee och Piper, hvilka voro af så allvarsai art, att konungen hade för afsigt att gifta si med någon af dessa unga fruntimmer och aj säga sig kronan. Ett dokument härom vå redan uppsatt och renskrifvet med Guste Adolfs egen hand. Sista kapitlet afhandlar den inre ställnin gen. Här meddelas ganska rikhaltiga bidrej till belysningen af detta hittills föga känd ämne. Rörande den garala historien om prinses san Sofia Albertina och mamsell Charlott Forsberg förekomma åtskilliga nya uppgifter Den uppfattning af detta ämne, som författa. taren redan röjde i första delen, vinner hä; ytterligare bekräftelse. En förut obekant tilldragelse är alkemister Mizza-che-colobech-chas uppträdande i Stock. holm. En ring af guld gjordes enligt ban: anvisning. Han var från Persien, hade efte; åtskilliga öden kommit till Petersburg, derifrån han sade sig rymt till Sverige, och va) måhända en rysk spion. Om den ryktbare Muncks öden under minderårigheten lemnas åtskilliga okända underrättelser, bland hvilka serskildt må frambållar den om den 8. k. smemoirs af Muack, hvilken omtalades i första delen. I afseende på formen och uppställningen synes det vidsträckta materialet vara nog tungt för den unga författarens krafter att sammanvålla och gruppera. Det slags författarskap varit hr Bergman egnat sig tillhör måhända ner än något annat den mogna och erfarna nanvaåldren, och om vi i vår anmälan af en öregående del bemödat oss att gifva ett uppnuntrande erkännande åt författarens bemölande om enkelhet och flärdfrihet i sin framtällning och zin stil, — egenskaper som i närvaande tid, vid sidan af så mycket krystadt och ippstyltadt verkligen äro ovärderliga, — så ilja vi ej derföre hafva sagdtatt hr Bergmen: ninnen i afseende på formen lemna åtskilligt frigt att önska. Bland annat hade det vari ycket önskvärdt, om författaren vid utföranet af detaljerade samtal, såsom i berättelsen m hofvets besök i S:t Petersburg, tillkännaifvit hvilken Person lemnat uppgifterca och vad afseende de följaktligen kunna anses förena. Den stora mängden af bilagor som i ärvarande del meddelas i ett godt urval förenar allt loford, och om ämnena som beandlas i denna del erbjuda något ringare inesze än den nästföregående delens, har dock ven denna ett rättvist anspråk på den lä inde allmänhetens uppmärksamhet, och de-l 0 större i den mån som de dei skildrade : indelserna bittills varit insvepta i en dunkre slöja. ———