Aftonbladet – 31 augusti 1853, sida 1

skickliga eökande, omtalade jag min bekantekap med en ung man som i grund kände franska språket och som torde kuuna vara sf någon nytta vid manuskriptets genomseende. Jeg kände Trevanion tillräckligt för att veta det jag icke kutide upptäcka de ommändigheter under hvilka jag formerat denna bekantskap, ty hat var en alltför praktisk roan för ati icke afszrämmeas från att åt en sädan lös och misstänkt sälle öfverlemna pröfningen af en så klassisk fulländning. Såsom det nu förhöll sig och med sinnet för ögonblicket uppfyldt af tusende andra saker, följde Trevanion min ingilvelse uten synnerligen många förfrågningar och forskningar i ämnet, och innan han lemnade Löndon, ställde han manuskriptet till mitt förfogande, Min vän är fawtig, sade jag skyggt. Ja så! hvad det angår, utbrast Trevanion hastigt, vom det är fråga om ett bermhertighetsverk, så lägger jag min börs i edra händer; men: lemna icke mitt manuskript i hans! Om det är en affirsangelägenbet, är det en annan sak, och jag får lof att bedöma hans arbete innan jag kan säga huru mycket det är värdt — kanbända ingenting !s Så tvär och butter var denna förtröfflige man i sjelfva sina dygder! sNej, sade jag, sdet är en afförssak och såsom sådan vilja vi betrakta den.x I sådant fallo, sade Trevanion sfgörande och knäppte igen sin ficka, om jag ogillar håns arbete, ingenting; om jag gillar det, tjugo guineer., Hvar äro aftontidningarna? och i nästa ögonblick hade parlamentsledamoten glömt det statistiska arbetet och utgjöt sina ty och hm öfver Globe och Sun. Om thorsdagen var min onkel så återställd att han kunde gå omkring i vårt hus; och samma afton gick jag ästad till mitt med fremlingen uppgjorda möte. Klockan slog nio. då vi räkades. Hedern för punkilighet kunde delas lika oss emellan. Han hade begagnat tiden seden vårt sista möte att afbjelpa de mest i ögonen fallande bristerna i sin garderob; och ehuru det ännu