Aftonbladet – 30 augusti 1853, sida 2

— Man läser i tidningen Triaden: sI M 31 af denna tidning omnämndes ett allmänt sammanträde, som skulle bällas i Göteborg den 25 dennes, för folkskollärare-pensionsfrågans afgörande. Till detta sammanträde har ms. v: consistorium i Göteborg kallat icke allenast folkskollärarne, utan jemväl församlingarne inom stiftet att sig inställa, de sednare genom ombud och de förra antingen personligen eller genom ombud. En sådan ätgärd törde ock ut göra den enda väg, hvarpå något afgörande resultat står att vinna; ty hvart kommer man med de olika och säväl sinsemellan som med sjelfva saken oftast oförenliga svar församlingarne hvar för sig afgilva. Den ena församlingen lofvar gifva 10 rår för en gäng, en annän lika mycket ärligen, en annan tycker att 5, 4, 3; 2, 1 rdr och mindre bör blifva tillräckligt; en annan vill -bestå kassan en eller snnan kollekt pä — 5 sk. 2 rst. o. 8. v., en vill sjelf förvalta afgifternas, för ätt vara viss derpä att de icke utgå till nägon annan församlings skollärare, ena annan vill alls icke veta ai nägra pensionsafgifter, helst sedan staten tänkt på dea saken, m.m. Samlas deremo de resp. församlingsombuden på ett ställe, böra de olika äsigterna, ätminstone i BKuftvuddelarne, kunna sammapjemkas. Skollärarekären stär derföre till Göteborgs högv. konsistorium i största förbindelse för det af konsistorium tagna steget, och det vore ötiskligt att de öfriga konsistorierna äfven ville vidtaga gon kraftfull åtgärd för att bringa saken till ett ändamälsenligt resultat i hvad den rörer församlingarne. Genom att sålunda gå folkskollärarnes äda. galagda för dem ej ringa bemödanden till mötes och derigenom visa att äfven deras bästa ligger stiftsstyrelserna om hjertat, skulle dessa äfven tillvinna sig de förras kärlek och tacksamhet. Till ordförande i Göteborgsmötet har konsistorium utsett seminariiföreståadaren, pastor J. F. Lundgren, och efter hvad vi hört skulle hr lektor Björlings förslag komma att läggas till grund för öfverläggningarne., — Församlingarne i Skåne klaga öfver det öfverhandtagande vikariesystemet i hvad icke allenast klockareutan ock organistbefattningarae angå. Man anser hela tillsätiningsprocessen med annonse ring, sökande, förslag och val jemte thy ofta ätföljände besvär c. säsom endast en tom formalitet, församlingarne till föga fromma, så länge de valde klockarne aldrig sjelfva bestrida sina befattningar, utan för detta ändamäl tillsätta personer, som ofta sakna nästan all musikalisk kunskap, och med hvilkas tillsättande församlingen icke får taga någon befattning. Att man först nu börjat uppmärksamma detta ingalunda nya förhällande kommer sig sannolikt deraf, att äfven ätskilliga laici klockare börjatfölja det exempel, hvar.