Aftonbladet – 29 augusti 1853, sida 3

Inerier, Talaren hade genomrest en socken Sandhem Jder förut 11 nu 9 ängbrännerier drifvas; hade öfverallt sett potates odlas för bränneriernas behof i stor Iskala. -Förordade bruket af öl. De rikare borde föregå med sitt exempel och i synnerhet borde man förmå presterna att läta bli bränvin. 36:te och 37:de frågorna. Om hvitbetsodling. Br Nathhorst. Landtbruksakademien hade anställt lexperimenter med hvitbetor, som gifvit det resultat att Ide svenska hvitbetorna voro till sockerhalt lika med de utländska. Förliden sommar hade för hvitbetsodlingen varit särdeles gynnande. Hvitbetorna gåfvo här säsom i andra länder mera under varma somrar, mindre under kalla, Villkoren för hvitbetsodlingens framgång här i Sverge vore derföre att man på samma jord kunde vinna lika stor qvantitet rofvor här som i utlandet. Man hade trott att hvitbetsodlingen hehöfde skydd genom tullar, men erfarenheten i andra länder, i synnerhet i Frankrike, hade visat att hvitbetssockret mycket väl kunde täfla med kolonial-sockret. Fabrikationen hade mycket förbättrats, sä att förmöägan att tillgodogöra sockerhalten i hvitbetan allt mera stigit. En enkel metod att af hvitbetor bereda sirap hade af hr von Stjerneman i Norrköping blifvit bekantgjord. Man borde kunna komma derhän att sirap kokades i hvarje koja. Dä konsten att bereda den vore högst ringa, vore ingen näring naturligare. En fördel med äångbrännerierna vore att de lemnade föda ät ladugärdarns, men detta gjorde hvitbetorna. Maa kunde beräkna att skörda flera centner prtunnland. Bladen, öfre topparne och pressresidaum kunde användas till ladugården, äfvensom sockerskummet vore ett godt gödningsmedel. Finge jorden sålunda aftallet äter, förlorade den ej synnerligen mycket på dessa växters odling. Man hade trott att hvitbetssockret vore sämre än det andra, men det vore ingen skillnad. Sedan i utlandet blifvit observeradt att allmänna tidningarne fästat uppmärksamhet ä sig att komma hit för att anlägga sockerbruk at hvitbetor. Hade tagit patent å 40 olika redskaper, ej för att hindra andra att begsgna dem, utan på det att ej andra mätte taga nom. Grefve Beckfriis hade varit delegare i ett hvitbetssockerbruk i Landskrona. Hvitbetorna höllo från 4 proeent till 7 proc. socker. af den orssk att det varit svårt få de närboende att odla hvitbetorna. De fingo frö om vären och ville redan då hafva priset bestämdt. Sålunda fick fabriken i vissa år stora massor betor med 4 proc. sockerhalt och fick betala dem lika med de betor, som höllo 7 proc. socker. Sirapskokning af betor är en lätt sak; kan Järas på 2 dagar. Presidenten Akerman hade erfarenbet af att hvitbetorna trifvas lika väli Sverige som i Tyskland. Hade i fjol den 3 Juli lemnat trakten af Frankfurt am Mayn (Tysklands bördigaste) och hade 3 dagar sednare i Södermanland sett hvitbetorna lika frodiga. Hvitbetssockerfabrikationen var i stort stigande, isynnerbet i preussiska Sachsen, Fabrikanterna voro midlionärer. Arrendena hade stigit. Torsdagen kl. 8 f. m. Sektion för åkerbruk. 13:e frågan. Brukspatron Selim Heykensköld: Redan i 20 är hade masungsslagg varit använd i Bergslagen. Brukades äfven till uthus. Den som skulle användas på äkern stampades på stampar. Man började först använda den på odlade mossar. På backar från hvilka matjorden blifvit nedårsgen hade den betydligt ökat bördigheten, isymnerhet gräsväxten, som blitvit till och med ett qvarter högre på de stälen, der slagg päförts, än på andra. Qvantiteten som påförts hade varit 32—48 tunnor på tupplandet. Det metalliska jernet, som skadar gräsväxten, bör frånskiljas. Jernet betalar detta arbete. 14:e frågan. Ett skriftligt anförande af brukspatronen Dugge på Latorp upplästes. Baron ven Essen. Alunskiffer innehåller ej natron säsom uppgilvits, men delar af svafvel, lerjord, jernoxid, kalk, talk, kali. Alunskiffer såsom ensam gödning åt hvete på sandjord gaf 7 tunnor pr tunnland. 40 å 50 lass alunskiffer användes dä pr tunnland. 16:e frägan. Hr Nathhorst. På vissa ställen af England hade rof-odling ansetts omöjlig, men vid sednare besök hade talaren funnit herrliga rofskördar å dessa ställen. Den största svärigheten vid rof-odling komma jordloppornas härjningar och pässa på rätt tid. En lagom fuktighetsgrad åt jorden vann man genom användande af den i England uppfunna s. k. vattenårillen. tenkista och en sämachin med 3 billar. Dessa billar gjorde 3 färor, hvarefter ett pater noster verk med skopor öste på vatten och sämachinen sedan gick fram. Till gödning användes sur fosforsyrad kalk och guano. Om nägra timmar suger jorden upp vattne:, hvarefter fröet sedan mylla . Vid rofrornas rensning hade tal. sett hösthackor användas till tvärkörning öfver äkern. Fröet borde säs tjockt för att ge marken nägot att tära på. Brukspatron af Geijerstam ansåg sig såsom granne till lir Dugge på Latorp böra nämna, att han till gödning af rofvor hade användt alunskifter tillsammans med gödsel, hvilket han funnit döda jordloporna. P Häradshöfdipg Ribbing trodde att svaflet i skiffern dödar lopporna. Ansög jordens fuktighetsgrad vara hufvudsaken. Hade odlat sina rofvor tidigt på de första vackra värdagarna innan lopporna ännu kommo i jorden. När 3:e bladet kommer upp äro rofvorna frälsta alltid sina rofvor före den 10 Mej. masken kläcktes ur en larf i jorden; om Man derföre kunde bringa larfven i degen och utkläcka den vore! Hade derföre tidigt uppman fri från loppmasken. ryggat fältet och lätit det ligga. midten af ryggraderna. guaro cundgäpgligt och man borde -bafva äkta peruanskt guano. Hade sätt rofvor på svartmylla, sand och lera med framgång. Gusvo såsom ett hetsigt göningsmedel pådrifver plavtornas växt att loppmasken ej hinner förstöra dem. Hade användt 25 L guano pr tunnland. En anvan talare hade användt 20 LE pr tunnland och ansöge guano oundgängligt. Brukspatroa af Geijerstam -bade anställt kompara tiva försök med guaso; benmjöloeh torfaska. På dej fält som voro besädda med guano och benmjöl framkommo rofvorna om 24 dagar och lemnade en skörd af 120 tunnor på tunnlandet; på de som vöro besädda med torfaska lemnade de 87 tunnor. med törfaskan vore att den så snart droge fuktighet! till sig ur atmosferen. RE Kapten Adelborg. Guano ströddes på Man plöjer om hösten landet,! såsom all jord som skall om vären besäs. Om våren. reder man landet väl så att jorden -blir fint pulveriserad. Lägger sedan landet på driliar och verkstäl-)! ler. säningen långsamt. 1 å 2 tunnland om dagen bör besäs. På fröet lägger man frisk dy. Fröetbör blandas med pulveriseradt svafvel. Fröet bör noga oe Förordade tidig sådd så mycket som möjigt. Brukspatron Lennartsson. Tidig sädd vore nytiig., I talarens hembyggd hade man ej tid att så sälängsamt som 2 tunnland om n. Gödslar man med guano har. man den fördelea att den drifver fram vexten tidigt. Vältar man ryggarna på lerjord bildår! man en skorpa. handlade med svafvelsyra, som drefve fortare än annan gödning. Etter säningen borde man genast mäl-! denna sak, hade en utlänning, stor kemist, erbjudit! patent och hindra ho-I Fabriken hade upphört vore att finna lagom fuktighetsgrad kos jorden, föreDen bestode hufvudsakligen af en vat-Å Ryttmästaren Möller förordade tilig sådd; säddel Brukspatron Lennartsson. Utomlands antogs att löppFör en lyckad rofodling vorel Ena svärighet. ta. vor. all framgäng. de, såsom m Då oc ol MA mo a f j a Prof. Arrhenius förordade guano äfvensom ben beL J f på åkern afsvedt vore god gödning för föfGuariön såddes blandad med sänd. Kälrofen bör säs så tidigt som möjligt. Önskåde rofkulturen Kopgl. sekret. Odelberg ansåg att hvar och en bor: : lyran, draga sitt strå till stacken. Hade: förr brukat drilla rof-jandet i ryggar, hade då fått: