Aftonbladet – 27 augusti 1853, sida 3

den allmänna rösten nu sä enhälligt och mäktigt inom fåderneslandet uttalade sig mot den alltför stora bränvinstillgången och den till en betydlig del derigenom förorsakade, omåttliga och förderftiga bränvinssupningen; sä förklarade församlingen, — hafvande ock af det dagliga lifvet en lika tillräcklig som beklaglig anledning att uppriktigt dela de verkliga menniskovännernas uttalade öfvertygelse i detta bänseende — det hon ville hafva den opinionsyttring atgifven, att de blifvande fullmäktige vid instundande riksmöte borde instrueras att både motionera och ifrigt arbeta för en förändrad lagstiftning, icke mindre för bränvinets tillverkning, än försäljning, hvarjemte beslöts att 10 (Tio) riksdaler banko, utgående ur vinkassan, skulle uppsändas till redaktionen af herrar Huss och Hagelstams skrifter, som äro under uppläggning. Ut supra På sockenstämmans vägnar, Fr. Arrhenius. Utdrag. af protokollet, hället vid allmän Gaällstämma med Hvalinge pastorats invånare den 8 Juni 1853. 4 4, Bränvinsfrågan. Ordföranden tillkännagaf, huruledes denna angelägenhet i närvarande stund sysselsatte alla tänkande menniskor inom fåderneslandet, och att tiden vore inne, då äfven Hvalinge pastoratsboer borde upphäfva sina röster mot den sugande landsplågan. Det upplystes, att inom Hvalinge pastorat, med en befolkning af för närvarande 2,709 personer, torde under sistförflutne bränvinsbränningstid tillverkats icke mindre än 5000 kannor. Gällsmännen medgäfvo, att icke allenast hela detta qvantum, utan dertill ännu ett minst lika stort kannebelopp från andra häll, förnämligast staden Warberg, hit inforslats och blifvit försäldt. Våra små bränneriidkare likna de stora på andra -orter: de försvara bränningen för drankens skull. Är det måhända för vinningen af samma fördel, som vissa af dem hemfört och ännu hemförsa lasstals af dödsoch syndadrycken i fullfärdigt skick ? Prat, det är för den kära saluprocenten, den i dubbel betydelse tärdränkta minuteringspenningen. Ty man minuterar, minuterar, — författningar, förmaningar, heder och mensklighet, kropobetjening och vittnesgilda bränvinsköpare till trots. — Följderna äro uppenbara : tilltagande penningebrist, en allt tyngre och tyngre fattigvärd och växande sedeförderf. Under sistförflutne vinter hafva inom pastoratet 3:ne personer omkommit ute ä marken, den ene säkert, de två andre efter all anledning till följe af bränvins missbruk. Gällsmännen vitsorda sanningen af dessa beklagliga förhällanden. De känna lifligt behofvet aft en damm mot denna nya syndaflod, och deras enhälliga tanka är, att bäst vore om all bränvinsbränning kunde med instundande riksdag varda förbjuden. Men vid betraktande af de svåra hinder, som för närvarande, då en mängd jordbrukare till ganska stor del grundat på brännerirörelsen sin hushällnivg, ligger i vägen för ett absolut bränvinsförbud, förenar sig ordföranden och pluraliteten af närvarande Gällsmän i de äsigter, hvilka öfverste Hagelstam bekantgjort i sin berörde skrift, hvaraf vid stämman några utdrag applästes, nemligen bränvinsbränningens skiljande från jordbruket och förvandling till fabriksrörelse, fabrikernas och tillverkningens inskränkning, till minsta möjliga belopp, samt bränvinsskattens förhöjning på sätt berörde skrift antyda; och allt detta i afvaktan af en ej allt för längt aflägsen framtid, då ett radikalt bränvinsförbud kunde utfärdas. In fidem extracti. 4. U. M. Olsson. or 2 ee —