Aftonbladet – 26 augusti 1853, sida 3

AA OA SE SR Rn — been galunda eftergifvas, är uppenbart ingen annan, än att, säsom undantag frän hvad i allmänhet är föreskrifvi derom, kavalleriets hästar endast mä vid mön string utrangeras, sqvadronscheterne vid lifgardet til häst medgätves att äfven emellan mönstringarne Jutbyta förut approberade hästar, emot andra, som a: sekundchefen icke allenast approberades utan befunnos bättre än de förutvarande; och det är i sanning svär: att inse, huru med den kunskap om hithörande för fattningar, som en regementschef är skyldig att egs det åberopade stadgandet kunnat genom missförstänc tydas derhän, som vore derigenom medgifvet, att i stället för en behörigen approberad häst insätta er annan utan iakttagande dervid af de för remontering Igifoa föreskrifter. Hr generalmajoren grefve von Ste: dingk har emellertid upplyst, att de provisoriskt insatta hästarne hvarken besigtigades af bästläkaren elÅ!er approberades eller infördes i nummer. Huru en Jsädan insättning må kunna kallas förbättring a Inummer,, dä den insatta hästen icke ens blifvit i nummer införd, låter visserligen icke lättare förklars sig, än uppgiften att den provisoriska insättningen al hr majoren Oxehufvuds fyra hästar skulle hafva skett fför regementeis tjenstbarhet, då med denna uppgift jemföres det i målet upplysta förhällandet, att ingen af nämnde hästar begagnades till tjenstgöring, under det de vid sqvadronen fouragerades. Med rin(gaste kännedom om den längre tid som för en kavallerihästs dressering erfordras och hvarförinnan sä dan häst visserligen föga bidrager till regementet: Itjenstbarhet, måste man dessutom finna ännu mindre sannolikt att Kongl. Majestäts och kronans fördel kun nat beredas med den vid lifgardet till häst öfliga metoden att för kort tid i afbidan på remonter provisoriskt insätta andra hästar. Att denna metod deremot är af beskaffenhet att kunna ganska bestämdt motverka kronans fördel torde svärligen förnekas. Under sommarmånaderna, då, efter hvad upplyst blifvit, de fleste hästar vid regementet utrangeras, och äfven, efter exercistidens slut, kunna bäst undvaras, samt sqvadronscheferna icke heller alltid hafva remonter att tillgå, utan säsom i detta mål blifvit upplyst, ända till fyratio dagar och kanske längre dröja med remontens insättning, kunde och borde kronan beredas besparing ej allenast af fourage för de vakanta nummer, utan ock af remonteringspassevolansen m. m., som, enligt kontraktet, skall af sqvadronschefen äterbäras för hela vacansen, dä denna foitferit mera än trettio dagar. Icke nog att denna besparing, som för t. ex. fyra nummer vid hvarje sqvadron icke blefve obetydlig, alldeles gär förlorad derigenom att för tjenstgöringen obehöfliga och, då laglig besigtning icke egt rum, kanske äfven mindre lämpliga nummerhäster provisoriskt insättas, Sqvadronscheferne befrias derjemte från det äfventyr för tördröjd remontering, som passevolancekontraktet i förlusten af remonteringspassevolansen bestämma; och säsom eftergift främja icke regementets tjenst barhet. Dä säledes den provisoriska insättningsmetoden icke allenast är uppenbart stridande emot tydlig lag utan ock motverkar kronans fördel och regementets tjenstbarhet, samt till och med skulle kunna lemna rum för underslef af eftertänkligaste art, torde Kongl. krigshofrätten finna, att hr: geveralmajoren grefve v. Stedingk, som erkänt sig hafva, i egenskap af sekunchef, vid regementet tillstadt denna metod, och sjelf till provisorisk insättning godkänt tre af de fyra ifrägavarande, herr majoren Oxehufvud tillhöriga hästarne, härigenom gjort sig skyldig till desto straftvärdare öfverträdelse af embetspligt, som öfverträdelsen gäller ett af hr generalmajorens, såsom regements chef, vigtigaste åligganden, på hvars noggranna iaktagande i enlighet med gällande föreskrifter, regementets verkliga tjenstbarhet synnerligen hvilar; och torde, då serskildt straff å så beskaftad öfverträdelse icke finnes stadgädt, 2 kap. 13 4 Kongl. krigsartiklarne böra derå tillämpas. Till försvar för hr öfverstelöjtnanten Sandels förekommer att, på sätt ock af honom anmärkt blifvit, han enligt passevolancekontraktet, icke, säsom regementets befälhafvare, varit berättigad att utöfva den secundchefen ensam förbehällna rattighet att emellap mönstringarne approbera remonter, äfvensom att sekundehefen i hvars anordningar inom regementet hr öfverstelöjtnanten ansett sig icke skäligen kunna vidtaga förändringar, tillåtit sädan provisorisk insättning, som under det herr öfverstelöjtnanten sedermera innehade regementsbefälet i ett fall, egt rum; men om ock herr öfverstelöjtnanten, vid förstberörde förhållanden, varit förhindrad att annat än-provisoriskt godkänna, vare sig remont eller annan häst, som till insättning ifrågakom, sä egde likväl icke herr öfverstelöjtnanten att ansvarsfritt ställa sig till efterföljd sekundchefens mot kongl. tjenstgöringsreglementets tydliga. föreskrift stridande förferingssätt. att utan föregången bebörig besigtning ens tills vidare godkänna någon till insättning anmäld häst, hvarför krigsfiskalsembetet anser -sig icke kunna undgä att denna underlätenhet till: päföljd enligt 2 kap. 138 kongl. krigsartiklarne, emot herr öfverstelöjtnanten. Sandels anmärka och beifra. å Hvad slutligen angär den i 5:te anklagelsepunkten omförmälda af sergeanten Almroth gjorda avmälan, att gardisten vid herr ryttmästaren grefve Björnstjernas sqvadron N:o 8 Sundqvist icke vore konfirmerad, sä, enär upplyst är, att bemälde gardist, hvilken, 19 är gammal, den 27 Augusti 1850 blifvit vid regementet anvärfd, varit försedd med betyg om ärlig och klanderfri frägd, ehuru icke till Herrans heliga Nattvard admitterad och alltsedan han anvärfdes gätt i regementets skola, under beredelse till sin första nattvardsgäng, samt Almroth förklarat sig icke vilja påstä, att Sundqvists kristendomsundervisning vid regementet blifvit af hans förmän förhindrad, anser krigsfiskalsembetet den af Almroth anmärkta omständighet, hvilken icke utgjort laga hinder för Sundqvists anställning i krigstjensten, böra lemnas utan vidare afseende. Till behandling i sammanhang med förevarande mäl torde ock böra upptagas den klagan f. d. korporalen vid kongl. lifgardet till häst, numera fånggevaldigern J. E. Ekman, uti en den 12 Mars nästlidne är till krigsfiskalsembetet ingifven skrift fört deröfver, att han säsom korporal vid den sqvadron, som herr generalmajoren grefve von Stedingk och herr majoren Oxehufvud innehaft, skulle under särskilda, till sammanlagdt fem är och 8 månader uppgifna tider ifrån den 1 Augusti 1843, till och med Juni mänad 1849, gått miste om det korporalsarfvode af tjugofyra riksdaler banko ärligen, som vore vid lifgardet till häst anslaget, ech hvilket till ett belopp af etthundratrettiosex riksdaler banko Ekman yrkat att utbekomma, under framställning tillika att herr generalmajoren grefve von Stedingk och herr majoren Oxehufvud mätte till laga näpst befordras; öfver hvilken skrift nyssbemälde herrar afgifvit särskilda förklaringar och, jemte erinran det Ekman, som i Juni 1849 vid dä förrättad generalmönstring erhällit afsked, men hvarken dervid eller vid generalmönstringarne 1847 och 1851 anmält sitt ifrågavarande, först nära tre är efter afskedandet väckta anspråk, sålunda, enligt 13 kapitlet 8 kongl. krigsartiklarne samt kongl. brefvet den 20 Juli 1833 vore all vidare talan derå förlustig, emellertid i sjelfva saken anfört, att Ekman nästan hela den tid, för hvilken han nu gjorde anspråk på berörde medel, varit på egen begäran permitterad och att den ifrägavarande aflöningen, anslagen till fem korporaler vid hvar sqvadron, utgjorde arfvode för verklig tjenstgöring och alltid utgätt till fem korporaler, som sådan tjenst förrättat, hvadan ock å Ekman yrkades ansvar för hans obefogade klagan. Och har Ekman uti påminnelsen vid dessa förklaringar, utan att bestrida de om hans tjenstfrihet under större delen af ifrågavarande tid gjorda och af herr generalmajoren grefve von Stedingk, med utdrag af sqvadronens journaler intill den 1 Maj 1846, dä herr generalmajoren lemnade sqvadronsbefälet, bestyrkta uppgifter, hufvudsakligen förfäktat den. mening, att han, ehuru per. mitterad,; skulle varit berättigad att af det ifrägavai ss Vi I i RR ar ÅA RR