Aftonbladet – 26 augusti 1853, sida 2

gemensamt, med undantag af dem som reservera sig, hvilket Här ej skedde. Att då efteråt framställa pluraliteten såsom oziss fär lätt ett visst utseende af mindre parlamentarisk taktik hos dem som äro missnöjda med beslutet, att genom sädana iavändni gar som den omförmälda, möjligen försvaga intrycket och verkningarna af ett sådant beslut eller opinionsyttring just på det häl!, der en verkan deraf äsyftas. För det andra, och detta var såsom det förekommer ins. det betänkligaste, synes det lindrigast sagdt oförklarligt, på hvad slags grund hans exc. friberre Gyllenhaal trodde sig kunna försäkra mötet, att konungen icke skulle fästa nägot afseende på en underd. anhällan om proposition till ständerna, om en skdan anhbällan komme att framställas. Detta ytirande hade nog mycken likhet med hans exc:s frändes hr generaltulldirektörens bekanta försäkran vid ett annat tillfälle i afseende pä tillsättandet af en syssla, hvaröfver sistnämnde dignitär visste sig kunna förfoga framför statsrädet. Hade hans exc. ännu suttit qvar vid konungens rädsbord, så hade man ätminstone kunnat tänka sig möjligbeten att han på förhand tillräckligt känt konungens tanka i sett ämne, hvarom samtal med den höge person måhända nyss kunde hafva förefallit, för att äga nägon anledning till ett sådant utlåtande, ehuru mån i alla fall saklöst kan kalla det en indiskretion, att på förhand förkunna hvad han derom tilläfventyrs kunde veta. Men nu är ju hans exc. icke mera en af konungens rädgitvare och bor icke ens i Stockholm. Huru dä fatta betydelsen af ett yttrande, som till och med synes gränsa nog nära till anspräk på förmynderskap? Också väckte detta yttrande en stor förundran bland mänga af de närvarande. Slutligen kan ins. för sin del ej heller i likhet med hans exc. ehuru han i den punkten understöddes aft ordföranden, finna nägonting otillätligt eller olämpligt i hr kommersrädet Santessons hemställan, att mötet, ifall det ansäge en begäran om nädig proposition till ständerna öfverflödig, i alla fall kunde ingå till konungen med en enkel anmälan om den mening hvarom mötets pluralitet törenat sig, helst då samma mening delas af så mänga bland hushäl!ssällskaperna: Förslaget derom kunde visserligen af mötet afsläs, säsom ock nu skedde i anledning af den här omförmälda mellankomna tsktiken; men det inn: fattade på intet sätt, såsom hans exc. pästod, nägon klyfning af pro positionen, om man blott icke uttryckligen velat hindrs allt frambärande till konungen af mötets beslut. 53, som det nu förekom, har man verkligen svärt att inse nägot annat skäl än det här sednast nämnda till motständet mot förslaget, eller ett bemödande att för sin egen menings skul! sätta stopp för all vidare gemen. sam opinionsyttring för realiserandet af en önskan, som likväl varit med värma omfattad at talrika församlingar af sakkunnige och patriotiske män i särskilda delar af riket. Till det förestående torde änsu böra tilläggas, att medan yrkandet på en förändring i flyttningstiden var sakrikt och fullständigt motiveradt, så hörde mar från dem som ville vidblifva det nuvarande, knappi ett enda skäl anföras, och det kan således ej för förtänkas om den förmodan allt mer och mer befäå. ster sig, att begäret att kunna hälla arbetslönerna oedtryckta är den förnämsta och nästan enda orsaker till den motvilja, som en del af de konservative viss emot denna eljest i allo ändamälsenliga förändring af en flyttningstid, som nu, i anseende till ärstiden sätter arbetaren synnerligast på landet, i ett större beroende af husbönderna i atseeade på vilkoren fö! bibehållande af tjensten. söm