Aftonbladet – 26 augusti 1853, sida 2

fiot blängarn, m:ll Holmstedt, 1 sp ; ullgarn at dito, 1 sp.; bomullsgarn, af S. B. Sundeli och dockkläder af dito, 1 duk.; kamullsgarn af torparehustrun Maris Persdotter, 1 duk.; linnelärft. af flickan Sofia Jans dotter i Halla, Näs socken, Åse härad, 1 duk.; Eit klaekläs frän Wellingsberg, af Gellstedt, 1 dukat. Om ett vid sista dagens öfverlåggning å landtbruksmötet i Lidköping förekommande ämne. Till Redaktionen af Aftonbladet. Då de i tidningarna hittills synliga berättelser angående landtbruksmötet i Lidköping öfverhufvud endast i kortare sammandrag kunnat omförmäla förbandlingarna, så anhäller en vid mötet närvarande oerson att nägot mera omständligt och med bifogande af ett par oförgripliga anmärkningar få vidröra behandlingen af ett ä femte eller sista dagens allmänna sammankomst diskuteradt ämne, säsom varande enligt insändarens tanka ej blott en bland de vigtigaste frågor hvilka på mötet förehades, utan äfven at stor betydenhet för samhället i det hela. Efter en lika animerad och nästan varm, som sakrik och för åhörarne intressant öfverläggning om hvad som kunde och borde iakttagas till vinnande af en bättre skogsvärd i landet, och hvaröfver en vid mötet nedsatt kommitig hade atgifvit ett utlåtande som tycktes vera klokt, utförbart och jemväl af mötet med stor mejoritet utan votering gillades (ins. förmodar att detta kommittebstänkande blir infördt i tidningarna, såsom det väl förtjenar), förekom nemligenp till öfverläggning den ättonde frägan: Man harofta funnit skiljaktiga tankar uttalade rörande lämpligaste flyttniogstiden för tjenstfolk; och då detta ämne icke pär utan vigt för landtbruket, samt blifvit nyligen säterupptsget af flere hushällningssällskaper, saknas icke anledning till framställning af frågan: hvilken flyttningstid är för landsbygden vorkligen den tjenligasteP Detta ämne har, säsom bekant är, redan förut förevarit till öfverläggning hos ätskilliga bland rikets hushållssällskaper, från hvilka utlåtanden blifvit in sända till landtbruksmötet, de flesta tillstyrkande, på fullständigt motiverade skäl, att flyttnidgstiden borde i stället för den 24 Oktober bestämmas till midsommarstiden eller den 1 Juli. En kommitte hade ock blifvit vid mötet nedsa:t för ätt särskildt behandla frågan, och stadnat vid saicc ttillstyrkande: tyvärr hatva ledamödternes namn. uadfallit insändarens minne after det flyktiga ähörändet deraf. Då saken nu förekom, hvilket var nära mot middagstimman eller klocsan nära half tu, lärer tiden beklagligen ej medgifvit att uppläsa hushöllningssällskapernas yttranden, hvarom mötet i dess helhet säledes ej fick tillfälle att taga kävnedom. TIus. upprepar att detta var att beklaga, emedan en från sä mänga häll samlad opioion af aktoingsvärda och ansedde män i särskilda taddsorter utan tvifvel hade blifvit af mycket inflytande på frågans framtid, om man än erhöll någon ersättning deruti, att hr kommersrädet B. H. Santesson uti ett långt oeb genomtördt skriftligt anförande som han uppläste, förordade den omförmälda förändringen i fiyttningstiden och anhöll, att mötet ville ingä till regeringen med anbällan om en nädig pro position i ämnet till ständerna vid nästa riksdag. Läsningen af detta anförande upptog inemot en half tinma. Några ledamöter, fem eller sex till antalet, yttrade sig sedan dels för dels emot; bland andra utlät sig hr grefve Beckfriis, att om frägan förekomme bland landtbrukare i Skäne, vore han förvissad, att, säsom orden föllo, icke fem personer ibland se skulle förorda förändringed af flyttningstiden. — Diskussionen förklarades nu slutad, och ordföranden, br statsrädet Wern, gjorde propositioo på kommitteens förslag om flyttningstidens ändring till midsom marstiden, ifrån den 24 Oktober. Svaret härpå förklarade ordföranden sig hafva uppfattat så, act propositionen blifvit antagen, hvilket bekräftades med klubbslag, utan att nägon begärde votering, eller reserverade sig till protokollet. Sedan denna första proposition sälunda var absolverad, framställde ordföranden vidare till mötet, huruvida det biföll hr kommersrädet Santessons motion att i underd. anhälla hos konungen om en proposition till ständerna. Härvid inträffade nu, att oakradt diskussionen förklarats slutad, efter uppläsandet af hr Säntessons anförande och öfriga muntliga yttranden, samt innan nägon proposition framställdes af ordföranden, sä uppsteg hans exeellens friherre Gyllenhaal och började tala i den sednare frågan, samt fällde dervid nägra märkliga yttranden. Han ansäg nemligen dels mindre lämpligt att mötet skulle ingå till konungen med begäran om proposition till ständerna angäende en fräga, hvarom meningarna varit sä delade och pluraliteten sä tvetydig, som bär varit fallet, dels troåde bh. exe. sig ocksä kunna försäkra, att om också mötet inginge med en sädan begäran, så komme konungen icke att göra nögot afseende derpå, det vill säga, icke ait ingå med någon proposition till ständerna, och för öfrigt, ehuru mycket varit taladt om saken, kunde man vara öfvertygad att det med flyttningstiden skulle komma att förblifva säsom det är, ätminstone ännu i mänga är. Nägon annan ledamot, hvars namn ins. ej hörde, ansög ock mindre tjenligt anhälla hos konungen om proposition i ett ämne, som konungen med sin ekonomiska lagstiftningsrätt kunde ensam afgöra, äfvensom ett par andra ledamöter yttrade nägra få ord i samma riktning, hvaremot kommersrädet Santesson och en annan ledamot, ins. minnes nu ej hvilken, antogo säsom troligt, att konungen alltid skulle vilja höra ständernas mening innan beslut vidtoges i ett sä maktpäliggande ämne och som rörde så talrika klasser af folket och deras ömsesidiga intressen. Man hade förut sett att konungen hört ständerna i mänga andra ekonomiska lagstiftningsfrågor af vigt. Emellertid gjordes proposition; det ropades ja och nej samt votering; och dä nejpropositionen skulle bestämmas hemställde hr Santesson, att i fall pluraliteten ansäg begäran om nädigt förslag till ständerna ej böra äga rum, mötets beslut eller opinionsyttring angäende flytt vingstidens förändring helt enkelt kunde hos Kongl. Maj:t anmälas. Men äfven häremot opponerade sig hans excellens Gyllenhaal och pästod att det vore att klyfva progositionen, hvilket ej öfverensstämde med parlamentariska bruk eller former; samt fann häruti understöd hos ordföranden. Sedan nägra korta yttranden härom vexlats i retogs votering genom ledamöternes skiljande till högra och venstra sidan, hvarvid ett stort antal befanns på hvardera sidån, dock med nägon öfvervigt på deras, som ansägo nägon underd. anhällan om framställning till ständerna ej behöfva komma i fräga. Nu torde följande anmärkningar i anledning af det förestående icke kudna anses opskallade; och hvilka bufvudsakligen angå h. exc. frih. Gyllenhaals sätt att uppträda i frågan. För det första var det väl icke rätt parlamentariskt af hans excellens, att sedan diskussionen öfver frägan en gäng förklarats slutad, oca säledes endast propositionernas besvarande äterstod, samt dem första, som förde hufvudsaken, redån blifvit antagen, börja en ny diskussion i anledning af den andra, eller kommersrädet Santessoris förslag att ingå med en underd. anbällan till regeringen, samt att säsom motiv för bestridande af denna anhällan begagna det pästäendet, att pluraliteten vid hufvudfrågans besvaraude varit sä knapp, att den måhända kunde anses tvetydig. Ty utom det att insänd. och många med hocom som befuano sig i samma del af församlingsrummet, tyckte att! ja vid hufvudfrägans besvarande varit ojemförligt öfvervägande, så mätte det just tillhöra den parlaOo re cr AR MM