Aftonbladet – 25 augusti 1853, sida 2

bol, eller poetisk uppfinning för framställandet af det mörka, fördolda och obegripliga,; som icke blifvit representeradt genom qvinnoköneto, sade min far med handen alltjemt belt och hållet instucken innanför västen. Der är Sfinxen, och Chimeran, och Isis, hvars slöja ingen man någonsin hade lyftat: de äro alla fruntimmer, Kitty, hvarenda en af dem! Och så var äfven Persehbpone, som alltid måste vara antingen i himlen eller helvetet — och Hecate, som var ett slags varelse om natten och en annan om dagen. Sibyllorna voro qvinliga varelser och sa äfven Gorgonerna, Harpyerna, Furierna, Nornorna och de Teutoniska Valkyriorna, och Hela sjelf: korteligen alla försinnligande, af mörka, outransakliga och förebådande ider bära qvinnonamn. , Gud välsigne min far! Austin Caxton var åter Austin Caxton! Jag började befara att han i d-nna labyrint af lärdom hade tappat bort sin berättelses tråd. , Men då han höll upp för att andas, fö! lyckligtvis bangs blick på min mors fuktiga ögon och hennes rena öppna panna, gom sannerligen icke hade något gemensamt med Sfinxer, Chimeeror, Nornor, Furier eller Valkyrior; och antingen hans hjerta slog honom, eller hans förständ kom honom att erkänna det han inlåtit sig på falska och felaktiga påståenden, jag vet det icke, men nogaf att hans uppsyn mildrades och han återtog leende: Eilinor skulle varit den sista menniskan i verlden som med afsigt skulle ha bedragit någon. Bedrog hon väl mig och Roland så att vi båda, ehuru icke inbillska män, föreställde oss ätt om vi hade talat om kärlek, vi icke skulle ha vågat det förgäfves? Eller tror du, Kitty, att en qvinna verkligen kan älska (visserligen icke mycket, men dock något) två eller tre, eller ett halft dussin på en gång?. xOmöjligt!s utropade min mor. Och jag böpnar verkligen öfver denna lady Eliinors — jag vet icke hvad jag skall kalla det! Inte jag heller, min vänl! sade min far, i det han långsamt drog fram sin hand undan västen, liksom ansträngningen varit honom för