Aftonbladet – 25 augusti 1853, sida 2

blifva af gagn för allmänheten, och vi rekommendera dem som kunna vara i behof af dess biträde att taga del af den ganska utförliga och upplysande planen för detta företag. — Efter gudstjenst med fångarne å slottet i Westerås sistl. söndag beredde sig 7affånsarne tillfälle att rymma, på det sätt att de nrusade i fängvaktarens kök och genom fönstret hoppade ut på yttre borggården. Strax derefter ertappades åter 5 af dem och de öfriga efterspanas. — Ur tidningen ,Upsala meddela vi följande dit insända artikel rörande föreslaget afbrott i universitetets verksamhet under höstterminen, bvilken uppsats öfverensstämmer med hvad vi L går nti samma ämne yttrat: Det berättades för nägra dagar sedan, att, så snart första underrättelsen hitkommit om ett eller annat i Stockbolm inträftadt sjukdomsfall af misstänkt beskaffenhet, Consistorium Academicum genast fattade beslut att ingå till H. K. H. kansleren med begäran att, i händelse af kolerans utbrott antingen i hufvudstaden eller Lärstädes, säväl studentexamina som alla publika föreläsningar mätte under höstterminen inställas. För ögonblicket undertryckte vi vår förundran häröfver, viljande innan vi yttrade oss i ämnet afvakta säkrare underrättelser bäde om beslutets tillxomst och dess innehäll. Vi kunna nu besanna vär förra uppgift och tillika meddela att beslutet tillkommit i största hast på en lika hastigt föranstaltad samnankomst, hvarvid nio ledamöter röstade för och enlast fyra emöt det gjorda förslaget. Detta innehöll! verkligen ej endast att de studerande, som innehade stipendier, skulle med dessas bibehällande iä vara fränvarande under terminen, utan äfven att föreläsningar och studentexamina skulle inställas. Hvad skall man nu säga härom? Är det en samling af tjenstemän värdigt att vid första skenbara anledning, ; likbet med en skara oförständiga barn, som önska ledighet från skoltimman, bönfalla om frihet frän atagna och lönade skyldigheter? Kan utanför aka lemien en enda embetsman framvisas, som i dylikt all någonsin tillätit sig sådant? Vi tro det knappast; och vi äro så mycket mindre benägna att gilla pluralitetens bland professorerna bönfallan hos kansleren, som icke heller en naturlig eller hastigt päkommen fruktan, så meddelsam denna än mä vara, är arsäktlig hos sädana medborgare, som inneha offentlig befattning och hvilkas lärdom dessutom borde utsöra en försäkran derom, att de, äfven då fara hotar, i mod och sinnesstyrka skola tjena till föresyn för de mindre bildade. Vi antaga emellertid att hvarxen en otidig eller barnslig förskräckelse ej heller aägon förhandenvarande benägenhet att undslippa de besvärliga föreläsningarna varit de egentliga orsakerna till det besynnerliga beslutet, utan vi tro alltför gerna att en faderlig omtanka om den studerande ungdomen, som ej borde utsättas för den härjande farsoten, varit den rätta och sanna driffjedern. Likväl äro vi rätt ledsna, att vi med detta antagande ej förmå att i lika grad försvara de höglärde herrarnes klokhet och förständ som deras menlösa och välvil liga bjertelag. Det är nemligen tydligt, att, så snart innehafvande stipendier fätt bibehällas af dem, som voro frånvarande frän akademien, intet tväng mera funnits för någon att uppehålla sig i universitetsstaden, ty föreläsningarna tvinga naturligtvis ingen. De iro nyitiga och nödvändiga för det stora antal af nära 300 studerande, som redan vistas i staden och ej vilja truktlöst offra tid och medel, men för dem, som ej väga här infiona sig eller qvarstanna, stä de ju i alla fall öppna nästa värtermin och derpå följande termiaer. Deras inställande kan således ej vara begärdt för ungdomens skull. Och samma förhällande är det med studentexamen. Hvad hindrar nemligen att exaninera dem, som redan äro på stället och afvakta examen, eller dem som ej afskräckas att begifva sig bit? Är det nu ej heller nog, att hvarje yngling, 4fven den med tillräckliga afgängsbetyg försedde, skall anderkastas denna pröfning, utan skall han äfven resa och vänta förgäfves ur det enda skäl att det ej faller den högförnäma akademien lögligt att anställa pröfningen? Vi ha nu antydt vär tanka rörande kon sistorii ifrågavarande begäran, och vi kunna ej annat äd förmoda, det samma vär mening äfven skall vara H. KE. H. kanslerns; ja, vi taga detta för gifvet, så länge det ännu ej är fullt erkändt, att akademien med sina löneanslag är till endast för hrr professorers be vämlighet, utan förnämligast för statens oeh angdomensnytta. Vi boppas sälunda att icke en gäng. zolerans utbrott i sjelfva Upsala skall förmå hindra terminens vanliga gäng. Denna sjukdom har förut ej utgjort nägot hinder för främmande universiteter att uppfylla sina åligganden och, hvad ätminstone de studerande härstädes beträftar, äro de säkerligen ej mera fegbjertade än de i utlandet.