Aftonbladet – 25 augusti 1853, sida 1

LIG: UTSRREGR PIfuvt SILV UD UR yllalv Ut UPPIeRR. rande landshöfdingen styr och ställer bäst han behagar, och sällskapet, när det tillåtes att öfverlägga om nägon fråge, föret får höra tandehöfdingers tanka, hvilken han med de medel som eslitid stå en ordförande till buds, sällan misslyckas att göra till sällskapets mening. I de fll då utgången kan vera tvifIvelsktig stannar afgörandet irom sällskapeis styrelse eller förvaltningsutskoitet, hvars till större delen välborna och högvälborna Jedamöter han egjelf utreit, och när söllskapet har att väja deputerade för behandlingen at något vigtigt ärende, åtsger sig utskottet d. v. 8. Jandshöfdingen vilvilligt b. styret och stundom sker valet genom ett handbrei från lanåshötdingen till någon högvälbo erhet, utan att ena utskottets ledamöter fi blanda sig deruii. Då de flesta a kommunala inrättninigar utgått från hn sgällskaperna, her det inflytande landsböfdirs arne wWöfvat och ännu jutöfva ä Cesse, fatt en ytterligare utsträckning, en kan, utan fara sör missteg, påstå ett hgger orsaken hvarföre styrelserna öfjver dessa inritiningar til så stor del utgör af adelsmän och .e vanligen äro högvälborne. Mängen !åter inbilla sig att nen bar landshöfdingsrne at tockaftr regeringens fastetälielse äå en hypoteksi. rättning, ett brandstodsbolag eller dylikt, och tycker det icke vara för mycket att til! erkönela härför insäna ,:andshöfdirgen till ordförande och hans vänner till ledamöter i den nya inrättningens styIrelse. Det finnez åtminstone ett län, som icke eger någon för detsamma allmän inrättnini, som icke presideras af landshöfdingen. Vi veta väl att eå icke tillgår öfver allt, men der get icke sker, visa också sällskaperna en större lifaktighet. Vi kunna sågom exempel benvisa på Skaraborgs hushållssöllskap, som under en iång tid baft hvarken landshöfdingen eller ens någon välborenhet till ordförande, och i vär tanke, just tili följe häraf, i sådant afseende utmärkt sig framför alia andra hushållssällskaper. s Vi hafva mer än en gång ämnat stt fösta uppmärksamheten å deesa förhållanden, och nu fött en ytterligare anledning dertill af hvad som tilidragit sig i Lidköping, då bestyrelse för nästa allmänra landibruksmöte skulle utses. Härom innehåller en korrespondens till Göthoborgs Hanrdelsoch Sjöfertstidning följande: Den för uppgörande af förslag i deita hänseende I bildade komite hade föreslagit till medlemmar i be: styrelsen 1:0 till ordf. baron v. Kramer, 2:0 till vice jordf. baron Tham; 3:0 till suppleant för. ordf. statsr. grefve Platen och 4:0o till supp!. för v. ordf. grefve Axel Lewenhaupt. Då dseita förslag skulle föredragas, anmodade mötets ordf., statsrädet Wern, säll skapet att på nägra ögonblick enskildt öfverlägge, för att taga saken i rätt öfvervägande. Det bildade Isig då snart grupper, inom hvilka villrädighet uppIstod derom huruvida det vore lämpligt, att bestyrelsen bestode af 2 friherrar och 2 grefvar, med förbigående af alla Upsalas vetenskapsmän och länets utmärktare jordbrukare. Man tycktes anse deten smula magstarkt, att svenska jordbruket skulle representeIras så uteslutande af högvälborenheten. Föjden af hvad sålunda man och man emellan uppgjordes, blef lett kontraförslag, deri till ordf. utsägs baron Kremer; It. v. ordf. prof. Elias Fries; till ordf:ns suppl. statsr. grefve Platen och till vice ordförandes supp!. kongl. sekr. Odelberg. Sedan man blifvit ense om de tvenne personerna, förekom, efter nägon diskussion, fråga !om baron Tham. Det yttrades dä att baron Thams Jälder borde befria honom frän detta uppdrag och att Iman i hans ställe ej kunde skäligen förbigå SverIges störste nu lefvande vetenskapsman, prof. Fries. När derföre Fries, namn föredrogs yttrade sig olika Imeningar, hvilkas urskiljande var ganska svärt. Oråf. jansäg opinionen hafva uttalat sig emot kommitterades förslag, men votering äskades från motsidan. Förgäfves visades af pres. Åkerman det olämpliga i en sädan votering om personer och föreslogs att de som Jej i sådan votering ville deltaga skulle samla sig på gängen. Gängen fullpackades, men saken fortfor att stå på en sväfvande ständpunkt. Baron Hamilton beslöt dä att göra ett slag i saken och uppträdde med den öppna och ärliga förklaringen om rätta anledningen, d: Vv. 8 att han och andra med honom ej ansåg det vara särdeles öfverensstämmande med den stid hvari vi lefva, att bestyrelsen bestod uteslutande af grefvar och baroner. E ter en skarp replik ä frih. Stjernstedts sida, som helt hvasst yttrade: Saken Ivar dälig förut, baron Hamilton, men har efter e ert , yttrande blifvit ännu sämre, samt en undfallande , jförklaring af öfverste Anckarsvärd, fick votsringen utföras och visade en stark msjoritet för bestyrelsers i förslag. Äfven grefve A. Lewenhaupt gick igenom . med pukor och trumpeter och sälunda fick man ibop . en bestyrelse för ett allmänt Svenskt landtbruksmöte, . som bestod af blott en enda person, — baron Kemer, som inlagt några framstående meriter säsom jordbrukare. Man har således gätt konseqvent på samma 2 bana, som alltid af dessa, för öfrigt nyttiga och intressanta möten, varit beträdd, att vid platsers besät. tande företrädesvis fästa afseende på personernas rang , och börd. Lyckligtvis päkalla de platser, som ifrågakomma ej synnerlig förmäga, så att allt nog gär lika bra, men det är dock karakteristiskt nog för den skråanda, som vid dessa möten gör sig gällande i ! sädana stycken. d Häraf finner Jäsaren att man vid berörde : tillfälle, oaktadt lämpligheten deraf blifvit ifrå Igasatt, icke ansett andra än högvälborenheter t böra utkåras till bestyrelse i en förening af ; hela rikets jordbrukare och att det vanliga in: flytandet äfven nu förstått au göra sig gälrn. PE Og sem i nUniversitetsutmärkelse är, eller var fordom, Jen bland de vanliga rekommendationerna i det nmMm